Ekonomi

FedEx UPS och DHL förbereder återbetalning av tullavgifter efter domstolens stopp för Trumptullar

Fraktbolagen jagar pengarna hos USA:s tullmyndighet och lovar föra dem vidare till kunder, men den som står som importör och har bäst pappersspår kan bli den som behåller vinsten

Bilder

A DHL Boeing 767 airplane operated by ABX Air lands at Los Angeles International Airport from Cincinnati as a FedEx aircraft is parked on January 29, 2026 in Los Angeles, California. A DHL Boeing 767 airplane operated by ABX Air lands at Los Angeles International Airport from Cincinnati as a FedEx aircraft is parked on January 29, 2026 in Los Angeles, California. businessinsider.com

FedEx, UPS och DHL uppger att de förbereder sig på att återbetala tullrelaterade avgifter till kunder efter att USA:s högsta domstol underkänt flera tullar från Trumps tid, rapporterar Business Insider. Bolagen driver nu krav på återbetalning gentemot USA:s tull- och gränsmyndighet och säger att de avser att föra pengarna vidare till de kunder som betalat tullarna och tillhörande avgifter, med ett första tidsfönster som gäller import som klarerats sedan den 30 januari.

Den akuta frågan är inte om återbetalningar i någon form kommer att betalas ut, utan hur pengarna faktiskt tar sig genom en försörjningskedja byggd på fakturor, ombudsarvoden och avtalsvillkorens finstilta. Transportörerna tar typiskt in tullar och skatter för importörernas räkning, ofta genom att ligga ute med betalningen till tullen och därefter fakturera avsändaren med extra ”utläggsavgifter” eller handläggningsavgifter. När tullar i efterhand ogiltigförklaras är den juridiska ersättningsberättigade vanligen den registrerade importören, inte slutkunden som i praktiken kan ha burit kostnaden via högre priser. Det skapar en kapplöpning i pappersarbete: den som kan koppla varje sändning till rätt tulldeklaration och visa vem som faktiskt bar kostnaden kan få tillbaka pengar; den som inte kan det riskerar att se beloppen stanna hos den part som har renast dokumentation.

För multinationella företag illustrerar händelsen ett återkommande mönster i handelspolitiken: tullar säljs politiskt som ett verktyg för att pressa utländska producenter, men den praktiska bördan hamnar hos inhemska mellanhänder. En detaljhandlare kan ändra hyllpriser över en natt; en transportör måste räkna om frakter, öppna gamla ärenden, rätta tulldeklarationer och stämma av tusentals transaktioner mellan ombud och kunder. Återbetalningar tenderar därför att belöna skala och förmåga att följa regelverk. Stora importörer med automatiserade tullsystem kan hantera tullomkastningar som en fråga om rörelsekapital; mindre avsändare ställs inför valet att betala konsulter för att jaga återbetalningar eller att helt enkelt skriva av förlusten.

Priseffekterna lär bli begränsade och ojämnt fördelade. Återbetalningar kopplade till nyligen klarerade varor kan dyka upp som krediter på företagskonton snarare än som synliga prissänkningar, särskilt där avtal anger vem som äger rätten till återbetald tull. I branscher där tullar förts vidare som tydliga rader på fakturor – vanligt i frakter mellan företag – kan kunder få direkta återbetalningar. Där tullarna i stället bakats in i varupriser för månader sedan blir återbetalningen en resultateffekt för den som råkar sitta på det formella anspråket.

Det konkreta utfallet blir en ström av ändrade tulldeklarationer och kundkrediter, samtidigt som nästa omgång handelsrestriktioner – om den införs – återigen kommer att administreras av samma transportörer som nu tvingas rulla tillbaka den förra.