Storbritanniens ubåtslöfte till Australien skakar

När brittiska HMS Anson anlöpte Australien i februari följde en pinsam fotnot med besöket: det var då Storbritanniens enda attackubåt som faktiskt var ute till havs. Enligt The Guardian kallades ubåten dessutom hem i förtid till norra halvklotet när kriget i Persiska viken blossade upp. En parlamentarisk granskning i Storbritannien säger nu att detta har skakat förtroendet för AUKUS-planen om kärnkraftsdrivna ubåtar.

I en rapport varnar underhuset försvarsutskott för att ”brister och misslyckanden” i genomförandet kan göra att pakten mellan Storbritannien, Australien och USA stannar vid en utdragen serie tillkännagivanden i stället för att bli verklig militär förmåga. Utskottet pekar på årtionden av underfinansiering av brittisk varvsindustri och ”kritiskt låg” tillgång på ubåtar, vilket lämnar mycket liten marginal för ett parallellt program att konstruera och bygga den framtida ubåtsklassen SSN-AUKUS. Samtidigt prioriterar Storbritannien sitt Dreadnought-program med kärnvapenbestyckade ubåtar, som konkurrerar om samma kvalificerade arbetskraft, samma dockkapacitet och samma politiska uppmärksamhet. Landet har dessutom bara ett ubåtsvarv, i Barrow-in-Furness, och även den relativt begränsade upprustningen på 200 miljoner pund har redan blivit försenad, enligt rapporten.

Australiens plan bygger på att britterna kan gå från konstruktionsarbete till serieproduktion enligt tidplan. Om den brittiska delen driver i väg riskerar Canberra att avveckla sin Collins-klass utan en ”självständig långsiktig ubåtsförmåga”, skriver utskottet. Tanken är att en övergångslösning ska vara inköp av tre till fem amerikanska ubåtar av Virginia-klass, men rapporten noterar att även USA:s industriella förmåga att leverera dessa fartyg är ”i allvarlig fara”. Med andra ord vilar alliansens bro mellan gammalt och nytt på två ansträngda varvs- och leveranssystem samtidigt.

Pengar rör sig redan över gränserna. Australien har lovat 4,6 miljarder australiska dollar för att hjälpa till att bygga ut brittisk ubåtskapacitet och har enligt The Guardian skickat nära en halv miljard dollar till det brittiska försvarsdepartementet. Utskottets oro är mindre att finansiering saknas än att medlen kan spädas ut inne i den ordinarie försvarsbyråkratin, där projekt konkurrerar och förseningar ”absorberas” tills de blir permanenta. Rapporten varnar också för statlig hemlighetsfullhet kring den verkliga utvecklingen – ett välkänt mönster i stora materielprojekt: optimism kostar lite, öppenhet kostar politiskt, och räkningen kommer först när de ansvariga redan gått vidare.

Utskottets ordförande, Labour-ledamoten Tan Dhesi, efterlyser ”starkt och synligt” ledarskap från premiärministern för att AUKUS inte ska bli ”ännu en plan” som slåss om knappa resurser. Undertexten är att en pakt som ska binda samman allierade genom delad teknik i stället kan komma att binda dem genom delade flaskhalsar.

Storbritannien hade alltså en enda attackubåt till havs när Anson besökte Australien. Utskottet vill nu att Downing Street förklarar hur ett trestatligt ubåtslöfte är tänkt att fungera med så små marginaler.