EU hemligstämplar utsläppsdatabas för datacentraler

Europeiska kommissionen bygger just nu upp en databas över utsläpp och resursförbrukning i europeiska datacentraler – men har samtidigt beslutat att hålla uppgifterna hemliga. I reglerna för rapportering från 2024 skrevs en enda mening in: medlemsstaterna och kommissionen ”ska behandla” den information och de nyckeltal som operatörerna lämnar in som konfidentiella. Enligt The Guardian följer formuleringen branschens egna inspel ”nästan ord för ord” efter påtryckningar från Microsoft och branschorganisationer som företräder företag däribland Google, Amazon, Meta och Netflix.

Bestämmelsen ligger inbäddad i EU:s uppdaterade ramverk för energieffektivitet, som tvingar datacentraler att rapportera mätvärden som elförbrukning, vattenåtgång och andra driftindikatorer. Kommissionen föreslog från början att endast publicera sammanställda siffror, men den slutliga texten stänger också dörren för insyn på anläggningsnivå, även via begäran om utlämnande av allmän handling, enligt handlingar som Investigate Europe tagit del av och som The Guardian hänvisar till. År 2025 påminde en högt uppsatt tjänsteman i kommissionen dessutom nationella myndigheter om att alla enskilda nyckeltal från datacentraler ska behandlas som konfidentiella när de förs in i databasen.

Tidpunkten är politiskt laddad. Europa försöker rida på vågen av den nya marknaden för artificiell intelligens genom att bygga ut det fysiska skiktet: elslukande datacentraler. Kommissionens uttalade ambition är att tredubbla EU:s kapacitet för datacentraler under de kommande fem till sju åren. När tjänster för artificiell intelligens pressar upp nyttjandegraden blir merkostnaden allt oftare en fråga om anslutning till elnätet, vattentillstånd och lokalt motstånd snarare än om genombrott i programvara – men den information som skulle göra det möjligt för kommuner och invånare att jämföra anläggningar och operatörer hålls kvar på nivån av nationella genomsnitt.

Sekretessen förändrar också vem som kan granska vem. Nationella sammanställningar kan visa att belastningen från datacentraler ökar i ett land, men de kan inte peka ut vilken anläggning som drar mest el vid bristsituationer eller vilken operatör som förbrukar mest vatten under torkrestriktioner. Därmed flyttas granskningen mot tillsynsmyndigheter och bort från journalister, forskare och lokala beslutsfattare som i praktiken förhandlar om bygglov, skatteupplägg och uppgraderingar av infrastruktur. I ett system där staten både vill driva fram utbyggnad och samtidigt ska övervaka konsekvenserna skapas uppenbara intressekonflikter: den som lovar tillväxt och ”framtidssatsningar” får också starka skäl att minimera friktionen från offentlig insyn.

Juridiska specialister som The Guardian citerar menar att klausulen kan krocka med EU:s krav på öppenhet och med Århuskonventionen, som reglerar allmänhetens tillgång till miljöinformation. Jerzy Jendrośka, mångårig ledamot i Århuskonventionens organ, sade att bestämmelsen förefaller inte uppfylla konventionens krav.

Kommissionen samlar alltså fortfarande in siffrorna. Vad den, enligt sina egna regler, inte kommer att göra är att tala om för européerna vilka datacentraler som förbrukar den el och det vatten som EU:s politik för artificiell intelligens nu förutsätter ska finnas tillgängliga.