Latinamerika

Kuba och Colombia blir Rysslands främsta värvningsnav i Latinamerika

Människor lockas med förenklade visum löner på cirka 3 000 euro och snabbspår till medborgarskap, kubanska rekryter överlever i snitt 150 dagar och kontraktet skrivs på Facebook

Bilder

Cuba and Colombia, the main recruitment hubs for the Russian army in Latin America  Cuba and Colombia, the main recruitment hubs for the Russian army in Latin America english.elpais.com

Kuba och Colombia har blivit de viktigaste latinamerikanska rekryteringsnavena för Rysslands armé, enligt en ny rapport från Internationella federationen för mänskliga rättigheter och två partnerorganisationer, återgiven av El País. Rapporten, som bygger på ukrainsk underrättelsetjänst, uppskattar att 18 000 utlänningar strider i ryska förband och att rekryteringen utomlands ökade med 30 procent mellan september 2025 och februari 2026. Den hävdar också att så många som 20 000 kubanska medborgare har tecknat kontrakt med den ryska militären.

Upplägget som beskrivs är mindre ideologiskt än affärsmässigt. Ryssland har förenklat visumreglerna och snabbspårat medborgarskap för utlänningar som skriver kontrakt på minst ett år, samtidigt som man annonserar löner på omkring 3 000 euro i månaden och engångsbonusar upp till 30 000 euro. För rekryter från ekonomier där hårdvaluta är en bristvara och staten kontrollerar merparten av den formella arbetsmarknaden är detta mindre en patriotisk kallelse än en konkret utväg.

Rapportens uppskattningar av förluster visar vad erbjudandet i praktiken köper. Den uppger att 3 388 utländska stridande har dödats och att nyare uppgifter tyder på att ungefär var femte utländsk rekryt dör i strid, med nära hälften av dödsfallen inom de första fyra månaderna efter insats. Ukrainsk underrättelsetjänst, citerad i rapporten, anger att den genomsnittliga överlevnadstiden för kubanska rekryter är omkring 150 dagar. El País rapporterar att många placeras i högriskförband för anfall med begränsad utbildning – en kedja där kontraktet skrivs långt från fronten men priset betalas snabbt.

På Kuba beskrivs rekryteringen som något som smälter in i vanlig arbetskraftsmigration. En kubansk krigsfånge som intervjuats av den granskande redaktionen Truth Hounds uppgav att han svarade på ett erbjudande på Facebook om ett civilt arbete som bara krävde ett digitalt formulär; han utlovades 1 700 euro men upptäckte vid ankomsten att erbjudandet var ett bedrägeri. Colombias roll är en annan: landet har årtionden av inre konflikt bakom sig och en stor pool av utbildade veteraner, och El País noterar att Colombia hör till världens största exportörer av legosoldater, med bolag som ofta grundats av tidigare höga officerare.

För Moskva är Latinamerika inte bara en avlägsen reservoar av manskap; det är en region där rekryteringsnätverk kan verka i skarvarna mellan svaga arbetsmarknader, annonsering i sociala medier och regeringar som gynnas av penningförsändelser och minskat inrikes tryck. För Havanna innebär varje medborgare som lämnar för slagfältet också en person mindre i ransoneringsköerna.

Rapportens siffror är omstridda av sin natur – underrättelsebedömningar kommer sällan med öppna lönelistor – men annonserna om rekrytering är offentliga. Pappersarbetet börjar på Facebook och slutar i ett ettårskontrakt som undertecknas i Ryssland.