Afrika

Hundratals demonstrerar i Pretoria för massutvisningar

Medborgargrupp och Operation Dudula kräver hårdare kontroll av invandring och småbutiker, invandrare stänger affärer och håller sig inne när staten inte klarar folkbokföring skatter och ordning

Bilder

Hundreds March Against Mass Migration in Pretoria, South Africa Hundreds March Against Mass Migration in Pretoria, South Africa breitbart.com

Hundratals demonstranter marscherade i veckan genom centrala Pretoria med krav på massutvisningar och hårdare tillämpning av Sydafrikas invandrings- och medborgarskapslagar, enligt Breitbart. Polisen följde demonstrationen och ingrep när deltagare gick in i ett område som beskrevs ha en stor invandrarbefolkning, samtidigt som arrangörerna uppmanade sina anhängare att undvika direkt konfrontation. Manifestationen organiserades av en medborgargrupp som kallar sig March and March och samlade även närstående grupper, däribland partiet ActionSA och Operation Dudula, en självutnämnd ordningsrörelse med invandringskritisk profil.

Marschen äger rum i ett land där de praktiska frågorna – vem som vistas lagligt, vem som får bedriva handel, vem som betalar skatt och vem som faktiskt blir föremål för polisens ingripanden – allt oftare avgörs på gatan snarare än genom fungerande myndighetsrutiner. March and March-grundaren Jacinta Ngobese-Zuma, radioprofil, hävdade att dagens migrantflöden ”inte är normal migration” och beskrev Sydafrika som ”bördig mark för brottslingar att frodas”, rapporterar Breitbart. Gruppens kassör Sanele Nkambule riktade in sig på den informella detaljhandeln: han påstod att många så kallade spaza-butiker drivs av utländska medborgare ”utan korrekta handelsrättigheter” och att de ”inte betalar någon skatt”, samt krävde granskningar för att kontrollera rättslig status och att skatteregler följs.

Påståendena – oavsett om de i varje del är korrekta eller inte – pekar ut var bristande efterlevnad blir politiskt bränsle. När tillståndsgivning och skatteuppbörd är svaga tvingas laglydiga småföretag konkurrera med aktörer vars rätt att verka aldrig prövats; när gräns- och identitetskontroller är porösa förvandlas lokala tvister snabbt till konflikter om nationalitet; när polisens förmåga inte räcker till kliver privata grupper in i tomrummet. Demonstrationen i Pretoria visade också hur snabbt sådana spänningar spiller över nationsgränser: Ghanas beskickning uppmanade sina medborgare i Sydafrika att sätta säkerheten först, och Nigerias sammanslutning i Sydafrika uppmanade nigerianer att stänga sina butiker och hålla sig inomhus under demonstrationerna. Dess ordförande Olaniyi Abodede sade till Brittiska rundradion att han hade trakasserats under protesterna, enligt Breitbart.

President Cyril Ramaphosa använde ett tal på Frihetsdagen – som markerar Sydafrikas första val efter apartheid 1994 – till att fördöma angrepp på utlänningar och till att ge andra afrikanska länder erkännande för deras roll i att få apartheid att upphöra. Hans varning syftade till att hindra att ”oro över massinvandring” förvandlas till fördomar. Men invandrargruppernas praktiska förberedelser under veckan handlade inte om retorik: de handlade om att dra ned jalusierna, stänga butiker och hålla sig borta från gatorna tills marschen hade passerat.