Starmer samlar polis och judiska ledare efter knivattack i Golders Green

Statsminister Keir Starmer kallade samman polischefer och lokala företrädare efter förra veckans knivattack mot två judiska män i Golders Green, samtidigt som antiterrorpolisen utreder en rad händelser riktade mot Storbritanniens judiska minoritet. London Evening Standard skriver att Starmer varnade Iran för att försök att ”elda på våld och hat” i Storbritannien ”inte kommer att tolereras”, och att regeringskansliet uppger att en möjlig koppling till en främmande stat är en av utredningslinjerna. Regeringen meddelade också ett extra tillskott på en miljon pund till säkerhet för judiska samfund.

Mötet visar hur inrikes ordningsfrågor allt oftare formuleras med rikets säkerhet som utgångspunkt. Enligt Evening Standard förbereder ministrar lagstiftning riktad mot ”statsstödda grupper”, en inramning som flyttar tyngdpunkten från att polisen utreder enskilda misstänkta till att nätverk behandlas som förlängningar av fientliga regeringar. Det kan vara praktiskt motiverat när hot, anlagda bränder och uppvigling på nätet hänger ihop, men det sänker också tröskeln för åtgärder som rundar den mödosamma bevisprövning som annars krävs i brottmål. När staten väl har skaffat sig verktyg som bygger på säkerhetspolitiska undantag tenderar de att leva kvar och breddas.

Starmers paket blandar hårda och mjuka styrmedel. Universitet ska förväntas redovisa omfattningen av antisemitism på campus och vilka åtgärder som vidtas, med ”nolltolerans mot passivitet”, enligt tidningen. Kulturrådet ska pressas att dra in och kräva tillbaka bidrag från den som bedöms främja antisemitism, vilket gör bidragsgivning till en kanal för påtryckning och bestraffning. En ”oberoende granskning” ska se över hur anmälningar om antisemitism hanteras, ett tecken på att ministrarna inte litar på att befintliga ordningar ger likvärdiga och förutsägbara resultat.

Samtidigt blir den politiska striden om vilka demonstrationer som bör begränsas allt öppnare. I The Guardians direktrapportering om brittisk politik försvarade konservativa partiledaren Kemi Badenoch krav på att förbjuda propalestinska marscher med motiveringen att de ”ger en plattform åt antisemitism”, samtidigt som hon ansåg att marscher organiserade av den högerextreme aktivisten Tommy Robinson bör tillåtas och beskrev dem som ”annorlunda”. Resultatet är att polisens beslut, som ofta motiveras som neutral riskhantering, riskerar att förvandlas till en uttalat partisk klassificering av vilka protester som anses acceptabla.

Det finns också en jordnära fråga om vad regeringen faktiskt kan köpa sig fri från. En extra miljon pund för lokalsäkerhet kan göra viss skillnad, men ersätter inte det långsamma arbetet med utredningar, åtal och avskräckning. När ministrar talar om ”konsekvenser” för en främmande stat utan att lägga fram bevis offentligt fylls tomrummet av spekulation, medan bördan av vardaglig vaksamhet ändå hamnar på lokalsamhällen och utsatta grupper. Det är en klassisk institutionell dynamik: staten signalerar handlingskraft uppåt, medan kostnaderna i praktiken bärs nedåt.

Antiterrorpolisen utreder nu knivattacken i Golders Green och, enligt Evening Standard, ett misstänkt mordbrandsförsök mot en tidigare synagoga i Tower Hamlets. Regeringen lovar nya lagar; polisen samlar fortfarande in fakta.