Nordkorea stryker återförening med Sydkorea ur grundlagen

Nordkorea har strukit hänvisningar till återförening med Sydkorea ur sin författning, uppger sydkoreanska tjänstemän på tisdagen. Förändringen formaliserar Pyongyangs senaste linje om ”två fientliga stater”. Enligt Euronews tas formuleringar om ”återförening av fosterlandet” bort, ett uttryck som länge använts för att motivera Nordkoreas anspråk på att företräda hela halvön. Korea Herald beskriver ändringen som del av en bredare doktrinär omläggning där Syd inte längre behandlas som en motpart att absorbera eller förhandla med, utan som en permanent fiende.

I årtionden fyllde återföreningsspråket flera funktioner samtidigt: det framställde vapenstilleståndet som tillfälligt, gav regimen en nationalistisk berättelse som överlevde ekonomiska misslyckanden och fungerade som en diplomatisk nödutgång när Pyongyang ville ha bistånd eller sanktionslättnader. Att ta bort det krymper mängden överenskommelser som Nordkorea trovärdigt kan sälja till sina egna eliter. Om författningen nu behandlar delningen som ett avslutat faktum blir toppmöten, direktlinjer och gester som ”familjeåterföreningar” valfria verktyg snarare än steg i ett utlovat historiskt projekt.

Tidpunkten passar också ett Nordkorea som investerat i hårda bindningar snarare än symbolisk upptining. Seoul har pekat på fördjupat militärt samarbete mellan Nordkorea och Ryssland, medan Kim Jong Un offentligt skärpt tonen mot Syd; Aftonbladet noterar att Kim tidigare kallat Sydkorea ”det mest fientliga landet”. I praktiken betyder en författning mindre än artilleri och bränsle, men ordalydelsen är ett sätt för staten att signalera vilka konflikter som ska hanteras och vilka som är avsedda att bestå.

För Sydkorea försvårar draget en redan besvärlig politisk konstruktion. Den myndighet som ansvarar för relationerna mellan Nord och Syd heter fortfarande Återföreningsministeriet, samtidigt som Pyongyangs officiella text rör sig i motsatt riktning. Det lämnar Seoul med ett val mellan att hålla fast vid återförening som långsiktig nationell berättelse – användbar inrikespolitiskt men alltmer frikopplad från nordkoreansk politik – eller att skifta till en hållning av inneslutning och avskräckning som behandlar gränsen som permanent, samtidigt som man försöker hindra att incidenter trappas upp.

Ändringen påverkar också hur utomstående makter läser halvön. Ett Nordkorea som inte längre behöver låtsas att det eftersträvar ett gemensamt nationellt öde kan tydligare luta sig mot externa beskyddare och transaktionsbaserade säkerhetsarrangemang. Därmed blir halvön mindre en frusen inbördes konflikt med tillfälliga töperioder och mer en konventionell frontlinje inbäddad i en bredare stormaktsrivalitet.

Sydkorea fick veta förändringen genom att läsa Nordkoreas reviderade text, inte genom att bli informerat. Ministeriet i Seoul heter fortfarande ”Återförening”, medan författningen i Pyongyang inte längre gör det.