Labourvänstern vill få Ed Miliband att ställa upp mot Keir Starmer

Labours parlamentsledamöter förbereder nu ett försök att få Ed Miliband att överväga att ställa upp mot Keir Starmer efter att torsdagens lokalval i England sopade bort mer än 1 400 Labour-fullmäktigeledamöter. Enligt The Guardian samordnas uppvaktningen av dussintals bänknötare på partiets vänsterkant, som vill se Miliband som en spärrkandidat mot ett ledarskifte de fruktar annars skulle avgöras av en liten krets kring partiledningens främre bänkar.

Den omedelbara utlösande faktorn är ren valaritmetik. Labour tappade röster i områden man tidigare räknat som pålitliga, och förlorade mark till Reform UK och De gröna. I Wales förlorade partiet dessutom makten för första gången och hamnade, enligt tidningen, nio mandat i Senedd efter Plaid Cymru och Reform UK. Det gör att resultatet blir svårare att avfärda som ett vanligt ”mellantidsmissnöje”: mönstret antyder inte bara en dålig vecka, utan att en väljargrupp hittat andra alternativ och kanske inte återvänder bara för att Westminster beordrar det.

Inne i parlamentsgruppen gör reglerna att dramatiken inte bara är symbolisk. En utmanare måste få nomineringar från 20 procent av Labours parlamentsledamöter – 81 underskrifter enligt The Guardians beräkning – innan medlemmarna ens får rösta. Catherine West, tidigare minister i utrikesdepartementet som Starmer avskedade i fjol, sade till BBC att hon på måndag tänker be kollegor stödja henne för att dra i gång en strid om ingen tung kandidat kliver fram, men hon uppger att hon hittills bara har tio anhängare. Hennes önskade utgång, skriver The Guardian, är inte ens ett fullskaligt maktskifte utan en ombildning ledd av regeringen som flyttar Starmer till en annan roll, möjligen ett internationellt uppdrag – ett upplägg som låter parlamentsledamöter tala om ”förnyelse” utan att ta en ren brytning.

Fler namn cirkulerar, men varje alternativ har sin procedurkostnad. Andy Burnham, borgmästare i Greater Manchester, stöds av vissa parlamentsledamöter men skulle behöva fyllnadsval för att återvända till parlamentet, en osäker och tidskrävande väg som skulle lämna partiet utan ledare under tiden. Spekulationer har också rört Wes Streeting, men hans allierade har förnekat att han planerar något, och hänvisar till hans offentliga stöd för Starmer. I det tomrummet blir Miliband användbar just därför att han redan sitter i parlamentet, redan är känd bland medlemmarna och knappast vinner en kröningsliknande process – vilket innebär att han kan användas som bromskloss för att fördröja ett överlämnande.

Starmers svar har varit att signalera kontinuitet. The Guardian noterar att han på måndag väntas hålla ett tal om närmare europeiska band, samtidigt som han gör två utnämningar där Labour-veteranerna Gordon Brown och Harriet Harman ingår; Brown har utsetts till sändebud för global finans. I ett parti där ledarstrider ofta säljs som sakpolitiska uppgörelser framstår veckans manövrer mer som en kamp om tidtabellen: vem som får utropa resultatet till ett mandat, vem som får definiera det som ett misslyckande och vem som får bestämma när medlemmarna faktiskt tillåts välja.

West har satt måndag som sin egen tidsgräns, men hennes offentliga siffra på tio nomineringar ligger långt under de 81 som krävs. Samtidigt knyter Starmer till sig partiets höjdare och förbereder ett Europatal, medan partiet som just förlorade 1 400 kommunala mandat grälar om vem som ska tala för det härnäst.