Netflixserien Adolescence tar fyra Bafta-priser
En tagning per avsnitt gör tonårsdrama om skolmord till strömningsbar exportvara, BBC stoppade Gaza-dokumentär som sedan prisas medan galan sänds fördröjt så repliker kan klippas bort
Bilder
Stephen Graham had been nominated for a Bafta eight times before Sunday’s ceremony. Photograph: John Phillips/Bafta/Getty Images
theguardian.com
Narges Rashidi won the best leading actress Bafta for her role in Prisoner 951. Photograph: Alan West/Hogan Media/Shutterstock
theguardian.com
Olaide Sadiq won the Bafta for best single documentary for Grenfell: Uncovered. Photograph: Jeff Spicer/Bafta/Getty Images for Bafta
theguardian.com
Netflixserien Adolescence blev den stora vinnaren när brittiska film- och tv-akademin BAFTA på söndagen delade ut sina tv-priser. Enligt The Guardian fick dramat fyra utmärkelser, däribland bästa miniserie och bästa manliga huvudroll till medskaparen Stephen Graham. Serien består av fyra avsnitt som är inspelade i en enda obruten tagning – ett produktionsgrepp som samtidigt fungerar som säljargument i en strömningstjänstvärld där utbudet är överfullt och uppmärksamhet är hårdvaluta. Samma gala belönade också dokumentärer kopplade till färska offentliga kontroverser, däribland Grenfell: Uncovered och Gaza: Doctors Under Attack.
Pristagarlistan fungerar som en karta över hur brittisk tv numera konkurrerar: inte bara genom att beställa ”viktiga” ämnen, utan genom att förpacka dem i former som går att exportera på globala plattformar. Adolescence handlar om en tonåring som grips misstänkt för att ha mördat en flicka på sin skola. Owen Cooper fick pris för manlig biroll för rollen som den 13-årige misstänkte, och Christine Tremarco vann kvinnlig biroll. Netflixdokumentären Grenfell: Uncovered, som blandar material från utredningar med vittnesmål från överlevande och anhöriga, utsågs till bästa enskilda dokumentär. I kategorin för samhällsprogram vann Gaza: Doctors Under Attack efter att först ha beställts av BBC men sedan stoppats av oro för opartiskhet, innan Channel 4 tog över.
Just den kedjan – beställning, oro för anseendet, nedläggning och därefter räddning av en konkurrent – har blivit ett slags parallellt distributionssystem för känslig journalistik. Ett projekt kan i praktiken hamna i byrålådan utan formellt förbud. Det räcker att en redaktion bedömer att risken inte är värd klagomålen, rubrikerna eller de interna möten som följer. The Guardian skriver att BAFTA-galan sändes med två timmars fördröjning, och att Channel 4:s exekutive producent Ben De Pear ifrågasatte BBC för att ha klippt bort kritiska kommentarer från scenen. Till och med tacktalen behandlas numera som politiskt sprängstoff: en fördröjning ger tid att rensa bort repliker som annars kan bli den virala filmsnutten.
Resten av kvällen underströk samma ekonomiska logik. Channel 4 prisades för sin nyhetsbevakning av Israel–Iran-kriget och slog Sky News samt ett BBC Newsnight-program om överlevande från så kallade groominggäng, enligt The Guardian. Simon Schama vann en faktakategori för BBC Two-dokumentären The Road to Auschwitz, medan Channel 4:s See No Evil vann för en serie om Engelska kyrkans skandal kring förövaren John Smyth. Kategorierna belönar institutioner för ”samhällsnyttigt” innehåll, men drivkrafterna är i praktiken privata: publikens uppmärksamhet, varumärkespositionering och möjligheten att visa upp för tillsynsmyndigheter och finansiärer att uppdraget uppfylls.
BAFTA kan bara dela ut priser; akademin kan inte lösa den grundläggande striden om vem som ska avgöra vad som är för riskabelt att visa. Men under en och samma kväll belönade den både filmen som BBC inte ville sända och den branschordning som fortfarande förväntar sig att BBC ska fungera som landets självklara grindvakt.
Galan sändes med tidsfördröjning. En av vinnarna var en film som BBC redan hade beslutat att inte visa.