Iran flyttar Nobelpristagaren Narges Mohammadi till sjukhus i Teheran
Straffet pausas mot borgen efter larm om livsfara och fortsatt fängelsehot, vill ha sanktionslättnader men gör en sjuk dissident till förhandlingsspak
Bilder
Narges Mohammadi has been transferred to a Tehran hospital to be treated by her own medical team (file photo)
file photo
Narges Mohammadi has been transferred to a Tehran hospital to be treated by her own medical team (file photo)
file photo
Iranska myndigheter har fört fredspristagaren Narges Mohammadi från fängelse till ett sjukhus i Teheran och beviljat ett tillfälligt avbrott i hennes straff mot borgen, enligt BBC och Narges Mohammadi-stiftelsen. Mohammadi, en välkänd människorättsaktivist, behandlas av sitt eget läkarteam, uppger BBC, efter att anhängare varnat för att hon riskerade att dö i förvar.
Fallet hamnar illa i bilden av ett Teheran som samtidigt försöker hantera en krigsekonomi och en växande yttre konfrontation. Medan Irans ledning förhandlar om vapenvilor, sjöfartens säkerhet och lättnader i sanktioner, lägger staten fortfarande administrativ och säkerhetsmässig kraft på att hålla en internationellt uppmärksammad dissident kvar under brottmålsdom. Mohammadis ursprungliga straff på 13 år, som hon började avtjäna 2021, dömdes ut för bland annat ”propagandaverksamhet mot staten” och ”samverkan mot statens säkerhet”, anklagelser som hon förnekade, enligt BBC. Hennes rättsliga utsatthet ökade ytterligare när hon fick ett till straff 2023, enligt hennes advokat.
Mohammadis anhängare beskriver ett mönster där medicinska kriser leder till tillfälliga eftergifter som ändå inte innebär frigivning. BBC rapporterar att hon tidigare fått en tillfällig frigivning från Evinfängelset i Teheran av medicinska skäl, och att hon även vårdats på sjukhus i Zanjan under tiden hon avtjänat sitt straff. Hennes familj och advokat har beskrivit ett kraftigt försämrat tillstånd, bland annat svårigheter att tala och stor viktnedgång. Stiftelsen menar att straffavbrottet inte räcker och kräver varaktig specialiserad vård samt att Mohammadi inte förs tillbaka till fängelset för att avtjäna resten av straffet.
För Teheran är tidpunkten knappast slumpmässig. Uppmärksammade fångar blir förhandlingsmarkörer utan att staten någonsin erkänner dem som sådana: varje medicinsk rapport drar till sig utländsk uppmärksamhet, varje villkorad lättnad skapar en spak som kan dras åt eller släppas efter behov, och varje vägran att lägga ned åtal signalerar att den inre kontrollen inte är förhandlingsbar. Men hållningen har också ett pris. En stat som vill ha internationella försäkringar mot angrepp och lättnader i det ekonomiska trycket ber samtidigt om att omvärlden ska behandla dess domstolar och fängelser som normala institutioner.
Mohammadi ligger kvar på sjukhus i Teheran under villkor som myndigheterna satt upp, och det är oklart hur länge straffavbrottet ska gälla.