Över 130000 försvunna i Mexiko enligt människorättskommission

Över 130 000 människor har försvunnit i Mexiko, de flesta under de två decennier som gått sedan staten inledde sitt krig mot narkotikakartellerna. Det framgår av en ny rapport från Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter. Kommissionen varnar för att försvinnanden där statliga aktörer är inblandade sker i en ”alarmerande” takt, och att vissa delstater redovisar nästan lika många fall där tjänstemän pekas ut som fall där kriminella gör det. Den 10 maj marscherade anhöriga till försvunna i Mexico City, samtidigt som regeringen på nytt avvisade påståenden om att staten spelar en roll.

Enligt The Guardians genomgång av kommissionens slutsatser står kriminella gäng för merparten av försvinnandena, men många fall vilar på ”djup samverkan och samordning” med statliga aktörer. Kommissionen beskriver återkommande mönster: tortyr och bortföranden utförda av säkerhetsstyrkor, frihetsberövanden utan beslut eller lagstöd, följt av att offren överlämnas till kriminella grupper. Den pekar också på en tystare medverkan: tjänstemän som inte söker, inte registrerar och inte utreder, vilket gör att brotten kan fortgå utan spår i handlingar som annars skulle kunna tvinga fram ansvar.

Mexikos försvinnandekris har, enligt kommissionen, en lång institutionell historia. Den spårar påtvingade försvinnanden tillbaka till den så kallade ”smutsiga kriget” på 1960- och 1970-talen, då regimkritiker dödades och kroppar gjorde sig av med till havs. Dagens karteller har industrialiserat samma logik för andra syften: sprida skräck, skrämma rivaler och undanröja bevis, bland annat genom att bränna kroppar, begrava dem i massgravar eller lösa upp dem i syra. Kommissionen uppger att försvinnandena ökat med mer än 200 procent det senaste årtiondet, en utveckling som sammanfaller med en mer militariserad säkerhetspolitik och med kriminella organisationers tillväxt – organisationer som kan betala, hota eller rekrytera just de tjänstemän som är satta att stoppa dem.

Tvisten handlar också om vem som ska bära bevisbördan. The Guardian rapporterar att mexikanska myndigheter i mars lade fram en rapport som hävdade att en tredjedel av försvinnandefallen saknade tillräckliga uppgifter för att drivas vidare – i praktiken att omkring 40 000 försvunna skrivs av som poster som inte går att spåra. María Luisa Aguilar Rodríguez vid människorättscentret Centro Prodh sade till tidningen att myndigheterna tonar ned problemets omfattning samtidigt som ansvaret för sökandet vältras över på familjerna. Den överföringen har ett mätbart pris: sedan 2010 har minst 27 personer som letat efter försvunna anhöriga dödats.

President Claudia Sheinbaums regering har upprepade gånger förnekat att staten begår påtvingade försvinnanden. Efter ett uttalande från Förenta nationerna i fjol, som hänvisade till möjliga belägg för omfattande eller systematiska påtvingade försvinnanden, sade Sheinbaum: ”I Mexiko finns inga påtvingade försvinnanden av staten.” Regeringen avvisade också en rapport från Förenta nationerna förra månaden som menade att det finns tecken på att påtvingade försvinnanden har begåtts och fortsatt begås som brott mot mänskligheten, och kallade rapporten partisk.

Kommissionens rapport publiceras i ett land där de försvunna räknas i sexsiffriga tal, men där sökandet i allt högre grad sköts av mödrar med spadar och grupper i meddelandetjänster snarare än av utredare med husrannsakningsbeslut och fungerande myndighetskedjor. Den 10 maj gick anhöriga åter ut på gatorna i Mexico City. Kommissionens kärnpåstående är att gränsen mellan uniform och kartell i delar av Mexiko blivit en personalfråga – vem som står på lönelistan, och vem som i praktiken styr.