Macron lanserar omstart för Frankrikes Afrikapolitik i Nairobi

Över 30 stats- och regeringschefer samlades i Nairobi för toppmötet Africa Forward, där Emmanuel Macron lanserade en ”omstart” av Frankrikes Afrikapolitik, rapporterar The Guardian. Det är första gången det långlivade toppmötet – som hållits med några års mellanrum sedan 1970-talet – äger rum i ett icke-franskspråkigt land. Macron använde mötet för att utlova nya investeringar och hävda att framtida band ska byggas kring ”suveränitet” och saminvesteringar snarare än bistånd.

Valet av plats är en del av budskapet. Frankrike har trängts bort från flera tidigare fästen i Väst- och Centralafrika, och sedan 2022 har landet dragit tillbaka trupper från Mali, Niger och Tchad efter försämrade relationer och anklagelser om nykolonialt inflytande, skriver The Guardian. Att lägga toppmötet i Kenya, en engelskspråkig diplomatisk knutpunkt, signalerar ett försök att bredda relationen bortom det gamla franskspråkiga nätverk som präglade ”Françafrique” – blandningen av politiskt tillträde, affärsuppgörelser och militärt tryck som i årtionden höll Paris nära postkoloniala eliter.

Retoriken på toppmötet lutade tungt mot jämlikhet. Kenyas president William Ruto återkom gång på gång till suveränitet och sade att tiden av europeiskt beroende var över, och målade upp framtida samarbeten som ömsesidigt lönsamma investeringar snarare än välgörenhet. Macron sade i sin tur att ”tiden då vi erbjöd bistånd är förbi” och talade om en ”gemensam dagordning” där ”er framgång är vår framgång”. Programmet innehöll nätverksträffar om ungdomar, kulturella näringar och idrott, samt samtal med företrädare för Afrikanska unionen, finansiärer och biståndsaktörer om energiomställning, fred och säkerhet samt reform av internationella finansinstitutioner.

Men avståndet mellan ord och faktisk hävstång är där sådana här möten brukar prövas. Investeringslöften och samfinansiering kan vara ett renare verktyg än trupputplaceringar, men även de bygger på vem som sätter villkoren, vem som tar risken och vem som får betalt först när projekten går sämre än planerat. The Guardian noterar att Paris försöker paketera om sin linje som mer ekonomisk och mindre bunden till kolonial historia; samma förskjutning speglar också konkurrensen om inflytande när afrikanska regeringar breddar sina partners, och när inrikespolitiken i flera Sahelländer gjort öppna franska säkerhetsroller politiskt giftiga.

Om Frankrikes budskap är att landet inte längre vill vara en oumbärlig beskyddare har afrikanska ledare ett enkelt sätt att mäta det: avtalen, villkoren och utträdesklausulerna.

I Nairobi var suveränitet det mest upprepade ordet på scenen – och det svåraste att sätta ett pris på.