Förenade Arabemiraten uppges ha genomfört hemligt flyganfall mot Iran

Bilder

×

Mirage fighter jets of the type used by UAE have allegedly flown operations in Iran. Photograph: Benoît Tessier/Reuters theguardian.com

Getty

Smoke rises following Israeli bombardment on the village of Mansouri as seen from nearby Tyre in southern Lebanon on May 12, 2026. (AFP/Getty) AFP/Getty

independent.co.uk

(AFP/Getty) AFP/Getty

British Eurofigher Typhoon Fighter Aircraft Fly From RAF Coningsby (Getty) Getty

‹ ›

En uppgift om att Förenade arabemiraten genomförde ett hemligt flyganfall mot mål i Iran strax före vapenvilan i april skärper riskbilden kring Hormuzsundet, där sjöfartens säkerhet i praktiken har blivit konfliktens dagliga resultattavla. The Guardian rapporterar att Emiraten genomförde ett större angrepp inne i Iran under de tidigare striderna, bland annat mot ön Lazan kort före att vapenvilan tillkännagavs. Separat skriver The Independent att Storbritannien ska bidra med obemannade luftfarkoster, stridsflyg av typen Typhoon, självstyrande utrustning för minröjning och örlogsfartyget HMS Dragon till en multinationell defensiv insats som ska säkra passagen genom sundet.

Det akuta problemet är inte bara risken för militär upptrappning, utan frågan om vem som kan pekas ut och hur vedergällning kan motiveras. En vapenvila kan hålla på papperet och ändå användas för att reglera gamla oförrätter när nästa incident ger politiskt skydd. Enligt The Guardian har Iran anklagat Emiraten och Kuwait för inblandning i angrepp under konflikten, och i Teheran finns en uppfattning att vissa gulfstater lät sitt luftrum eller amerikanska baser användas av USA:s styrkor. Det gör vad gulfregeringar beskriver som passivt värdskap till möjliga måltavlor, särskilt när Iran beskriver sitt tryck mot Hormuz som ”vedergällning” för amerikanska anfall snarare än som ett fristående sjöröveri.

Det brittiska bidraget visar hur fort ”skydd av handel” blir en permanent styrkeuppställning. The Independent citerar försvarsminister John Healey, som säger att uppdraget blir operativt ”när förhållandena medger det” – en formulering som kan töjas från dagar till månader när den politiska kostnaden för att dra sig ur stiger. Samma artikel uppger att Iran hotat att anrika uran till vapennivå om landet angrips igen, medan källor till CNN säger att Donald Trump överväger att åter öppna konflikten när diplomatin kört fast. Det skapar ett incitament för Teheran att hålla riskpremien i sundet vid liv utan att avfyra det första, tydliga skottet.

Inne i Gulfen blottlägger den uppgivna emiratiska attacken olika aptit på upptrappning. The Guardian beskriver motsättningar mellan Saudiarabien och Emiraten om huruvida man ska gå från luftförsvar till vedergällning, och citerar den tidigare saudiske ambassadören i USA, Turki al-Faisal, som varnar för att ett krig mellan Saudiarabien och Iran skulle slå sönder oljefaciliteter, avsaltningsanläggningar och till och med vallfärden till Mecka. Det är inga abstrakta sårbarheter: det handlar om fasta anläggningar som inte kan flyttas, vilket gör ”återhållsamhet” till en materiell strategi snarare än en slogan.

Samtidigt fortsätter notan för att hålla regionens sjöleder öppna att växa. The Guardian rapporterar att Pentagon satt kostnaden för kriget med Iran till nära 29 miljarder dollar, upp omkring 4 miljarder på två veckor, samtidigt som europeiska styrkor dras in i att skydda gulfpartners som insisterar på att de vill stå utanför.

Storbritannien avdelar nu en jagare, flyg och minröjningssystem till ett sund där de mest avgörande dragen kan vara just dem som regeringar helst inte vill kännas vid.