Rajan Menon: Rysslands krigströtthet har fått ett pris

Fyra år efter invasionen av Ukraina är fronten till stora delar låst, samtidigt som ukrainska drönare och robotar fortsätter att nå långt in på ryskt territorium. Det är i sig ett mått på krigströtthet, menar Rajan Menon i en text i Guardian: krigets kostnader går inte längre att hålla avskilda från vardagen. När staten driver ett långvarigt krig och samtidigt försöker upprätthålla bilden av normalitet uppstår en enkel konflikt i incitamenten: verkliga störningar låter sig inte styras med pressmeddelanden.

Menon beskriver hur Vladimir Putin visade sig vid segerdagsparaden den 9 maj i Moskva efter att ha föreslagit en tre dagar lång vapenvila i ett telefonsamtal med Donald Trump den 29 april. Erbjudandet framställdes som ett sätt att undvika ett angrepp mot Röda torget. Enligt Menon gick Volodymyr Zelenskyj med på detta efter påtryckningar från Trump, eftersom paketet innehöll ett fångutbyte. Samtidigt pekar Menon på att Putins dekret uttryckligen tog sikte på Röda torget, snarare än att skydda Ryssland i stort.

Den bredare poängen är att krigets följder inte längre begränsas till slagfältet. Menon räknar upp återkommande angrepp och bränder vid raffinaderier, störningar på flygplatser och attacker mot hamnar där olja lastas. Även paraden ska ha bantats av säkerhetsskäl. Sådana händelser fungerar som en sorts ofrivillig informationskanal: när flyg ställs in, när anläggningar brinner och när logistiken hackar blir kriget påtagligt för människor som annars matas med statligt regisserade berättelser.

Menon pekar också på tryck inne i den ryska ekonomin. Arbetskraft dras in i armén och försvarsindustrin, arbetslösheten uppges ha varit 2,2 procent i mars 2026, och småföretag pressas av skattehöjningar och konkurrens om arbetare. Här syns en klassisk institutionsdynamik: staten prioriterar krigföring och stora, politiskt skyddade sektorer, medan mindre aktörer får bära kostnaderna när arbetsmarknaden stramas åt och skatten skruvas upp.

Tillväxtsiffrorna han tar upp tecknar en inbromsning som ser mindre ut som att krigsmobiliseringen ”betalar sig” och mer som att notan förfaller. Tillväxten ska ha fallit från 4,9 procent 2024 till 1 procent 2025, och väntas ligga kvar kring den nivån 2026, samtidigt som bruttonationalprodukten krympte jämfört med året innan under första kvartalet 2026. Menon lägger till en varning från Rysslands handels- och industrikammare: nära två tredjedelar av småföretagen gick inte med vinst under första kvartalet.

På den militära sidan menar Menon att Ukrainas drönarkrigföring har förändrat vad som är möjligt längs en omkring 145 mil lång front. Han beskriver hur ryska befälhavare har svårt att samla pansar- och mekaniserade förband utan att upptäckas, och därför i stället lutar sig mot små infiltrationsgrupper, som enligt honom sedan blir måltavlor för ukrainska drönare. Han noterar också kritik från proryska militärbloggare om misskötsel och åtminstone en varning om att Ryssland kan förlora.

Menons mest slående siffra är hans uppskattning att 1,3 miljoner ryska soldater har dödats eller sårats. Tillsammans med de praktiska detaljerna – stängda flygplatser, försenade flyg, brinnande raffinaderier och en nedskalad parad – blir slutsatsen att kriget nu syns för vanliga ryssar på sätt som propagandan inte fullt ut kan regissera bort.

Putin stod visserligen på Röda torget den 9 maj, men enligt Menons skildring förhandlar Kreml i allt högre grad inte bara med Kyiv och utländska ledare, utan med landets egen förmåga att tåla störningar. I längden är det en hårdare motpart än någon presskonferens kan hantera.