Afrika

Ebolautbrott i östra Kongo-Kinshasa kräver minst 65 liv

Misstänkt Bundibugyo-variant utan godkänt vaccin och 246 misstänkta fall i Ituri, gränshandel och gruvarbete driver informella korsningar mot Uganda och Sydsudan medan myndigheter försöker hinna isolera sjuka innan de reser vidare

Bilder

Health workers in protective clothing at an Ebola treatment centre in Beni in eastern DRC during an outbreak of the disease in 2019. Photograph: Jérôme Delay/AP Photo Health workers in protective clothing at an Ebola treatment centre in Beni in eastern DRC during an outbreak of the disease in 2019. Photograph: Jérôme Delay/AP Photo theguardian.com

Minst 65 människor har dött i ett nytt ebolautbrott i östra Demokratiska republiken Kongo, och 246 misstänkta fall har rapporterats i provinsen Ituri, enligt The Guardian. Kongolesiska myndigheter uppger att laboratorietester har påvisat ebola i 13 av 20 prover. Samma rapportering säger att utbrottet gäller Bundibugyo-varianten, för vilken det inte finns något godkänt vaccin.

Geografin gör smittspårning och inneslutning svårare än vad siffrorna i sig antyder. Ituri gränsar både till Uganda och Sydsudan, och det drabbade området omfattar gruvsamhällen där arbetare och handlare rör sig ofta mellan arbetsplatser, bosättningar och över nationsgränser. The Guardian rapporterar att Ugandas hälsoministerium har bekräftat ett ebolautbrott, och att en 59-årig man dog på ett sjukhus i Kampala efter att ha rest från Kongo. För hälsomyndigheter är huvudproblemet mindre att det finns en gräns, och mer mängden och informell karaktär på de dagliga passagerna – rörelser som är ekonomiskt nödvändiga men administrativt svåra att få överblick över i realtid.

Afrikanska smittskyddsmyndigheten Africa CDC har varnat för risken för vidare spridning och planerat ett brådskande möte med myndigheter från Kongo, Uganda och Sydsudan, Världshälsoorganisationen samt läkemedelsföretag, skriver The Guardian. Bundibugyo-varianten ändrar förutsättningarna: tidigare utbrott i Kongo har ofta gällt Zaire-varianten, för vilken vacciner finns, men den här gången kan myndigheterna inte luta sig mot ett godkänt vaccin som standardåtgärd. Det flyttar tyngdpunkten till att hitta fall tidigt, isolera smittade, säkra skyddsutrustning, genomföra smittsäkra begravningar och bygga lokalt förtroende – insatser som blir både kostsamma och politiskt känsliga när vårdmottagningar är få och transporterna långsamma. I praktiken blir det ett incitamentsproblem: när kapaciteten är knapp tvingas lokala aktörer välja mellan ekonomisk överlevnad och smittskydd, och då premieras ofta fortsatt rörlighet tills sjukdomen inte längre går att dölja.

Utbrottet inträffar också i ett land som levt med ebola så länge att trötthet blivit en del av folkhälsoläget. The Guardian noterar att Kongo har haft 16 ebolautbrott sedan viruset först identifierades där 1976. Dr Michael Head vid University of Southampton säger till tidningen att återkommande smittspridning hänger samman med nära mänsklig kontakt med djur som bär viruset, befolkningsrörelser mellan landsbygd och städer samt regionens regnskogsmiljö. Under epidemin i Västafrika 2014–2016 uppgick den sammanlagda bördan till uppskattningsvis 28 000 fall och 11 000 dödsfall – ett exempel som hälsomyndigheter fortfarande hänvisar till när små kluster tillåts växa till en regional kris.

I Ituri har fallen, enligt The Guardian, varit koncentrerade till hälsodistrikten Mongwalu och Rwampara, med misstänkta fall även runt Bunia. Skillnaden mellan ett lokalt utbrott och ett internationellt nödläge kan i slutänden avgöras av om dessa distrikt kan hindra smittade från att resa vidare innan symtomen tvingar dem att söka vård.