Nederländerna pekar ut 57 PFAS-härdar som kräver akut sanering

Minst 57 platser i Nederländerna är så kraftigt förorenade av de så kallade evighetskemikalierna PFAS att de kräver brådskande sanering. Det framgår av en första inventering från landets infrastrukturdepartement, som återges av DutchNews.nl. Samtidigt beskriver myndigheter listan som bara ”toppen på isberget”: en bredare genomgång av provinser och kommuner har pekat ut omkring 4 000 platser som kan vara förorenade, varav cirka 600 har valts ut för fördjupad utredning.

De värst drabbade platserna hänger enligt DutchNews.nl i stor utsträckning samman med brandskum som innehåller PFAS. Andra misstänkta källor är tidigare mattfabriker, pappersbruk, övningsområden för räddningstjänst och försvar samt avfallsupplag. Omkring tre fjärdedelar av de 57 platserna väntar fortfarande på att saneringsarbetet ens ska börja. Provinsernas samarbetsorgan IPO uppskattar kostnaden för saneringar som redan pågår till omkring 68 miljoner euro, men varnar för att det sannolikt bara är en liten del av den totala notan. Tidigare uppgifter har satt de första 28 projekten till nästan 70 miljoner euro.

Den stora knäckfrågan är tillsyn och genomdrivande. Provinser och kommuner uppger för DutchNews.nl att de har svårt att tvinga företag att släppa in provtagare för markundersökningar på privat mark. Det blir ett praktiskt hinder när förorening misstänks men ännu inte är dokumenterad. Infrastrukturdepartementet har tidigare förnekat att tillträde för provtagning är ett problem, men när det tillfrågades om staten tänker agera för att lösa frågan kunde departementet inte ge något svar. Departementet har dessutom inte offentliggjort var de 57 platserna ligger, vilket begränsar extern granskning och lämnar boende och kommunpolitiker att hantera fragmentarisk information.

PFAS är tusentals syntetiska ämnen som knappt bryts ned i miljön. Forskning har kopplat dem till cancer, skador på immunförsvaret samt påverkan på fertilitet och ofödda barn. I Nederländerna växer nu en bild fram av långvariga skulder och ansvarskedjor: industriella och kommunala verksamheter som skapat föroreningen, markägare som kan neka tillträde, och offentliga myndigheter som kan publicera inventeringar utan att samtidigt klargöra vem som faktiskt ska betala saneringen.

Den biträdande miljöministern Annet Bertram säger att departementet siktar på att ha en tydligare bild av omfattning och kostnader först 2028. En ”programmatisk ansats” för sanering planeras först efter 2030. Tills vidare nöjer sig staten med att redovisa en nationell siffra över brådskande problemplatser – men håller kartan borta från bordet.