PFAS-halterna i Solent når långt över säkra nivåer
Prover visar upp till 13 gånger över gränsvärde och gifter hittas i fisk och tumlare, föroreningen kommer via renat avloppsvatten och sprids som normal drift utan tydlig betalningsskyldig
Bilder
A family looking for marine life on the Isle of Wight. The study found one source of Pfas was from treated effluent from Southern Water plants on the mainland. Photograph: Nikreates/Alamy
theguardian.com
A sewage outlet pipe on Eastney beach, Portsmouth. Water utilities cannot remove Pfas so the EU is imposing a blanket ban. The UK said it would consult on setting limits. Photograph: Alamy
theguardian.com
Forskare har hittat höga halter av PFAS, de så kallade ”evighetskemikalierna”, i Solent – sundet mellan Isle of Wight och Englands sydkust – rapporterar The Guardian. Enligt tidningens uppgifter visar provtagning att PFAS-föroreningar i vissa fall uppmätts till upp till 13 gånger över en säker gräns för kustvatten. Föroreningarna har påträffats i jord och vatten och i hela den marina näringskedjan.
Solent är intressant just för att området både är tätbefolkat och hårt utnyttjat, och samtidigt fungerar som mottagare för flera vardagliga utsläppsvägar som är svåra att knyta till en enskild aktör. Forskarna som The Guardian hänvisar till har kombinerat statliga datamängder, provtagning från vattenbolag och egna prover på ett dussin arter av fisk, tång och ryggradslösa djur. De pekar också på tumlarlevar där enskilda PFAS-ämnen legat över gällande rättsliga gränsvärden. En återkommande komplikation är att prover kan ligga under gränsvärden för enskilda ämnen men ändå underkännas av ett nyare EU-test som ska fånga den samlade giftigheten från PFAS-blandningar. The Guardian uppger att alla utom sju av de testade engelska ytvattenförekomsterna underkändes i detta blandningstest, och att även flera avlägsna skotska sjöar och bäckar underkändes – vilket talar för att problemet inte är begränsat till en enskild industriplats.
De misstänkta källorna är välbekanta och politiskt besvärliga: renat avloppsvatten från reningsverk, bräddningar av avlopp, gamla soptippar och närliggande militära anläggningar. I Solent uppges PFAS komma in via renat avloppsvatten från reningsverk i Portsmouth och Fareham som drivs av Southern Water, bolaget som ansvarar för dricksvatten och avloppssystem i Kent, Sussex, Hampshire och på Isle of Wight. Studien ska också ha kartlagt 194 bräddningsutlopp från kombinerade avloppssystem och mer än 500 gamla soptippar i närheten som kan bidra till PFAS-belastningen. Resultatet blir ett samordningsproblem: flera tillsynsmyndigheter, historiska avfallsplatser och dagens vatteninfrastruktur sitter ihop i samma kedja, medan ansvaret lätt faller mellan stolarna.
Till skillnad från ett oljeutsläpp, där en tydlig händelse kan utredas och faktureras, sprids avloppskopplad förorening in i ”normal drift” och leder sällan till att förorenaren betalar för återställning av livsmiljöer, säger Alex Ford, professor vid University of Portsmouth, till The Guardian. Ford säger också att vattenbolagen saknar kapacitet att rena bort PFAS, vilket flyttar fokus uppströms: att begränsa eller förbjuda PFAS vid källan. Ämnena används för slitstyrka i produkter som stekpannor med nonstick-beläggning, livsmedelsförpackningar och vattentäta kläder. Southern Water säger i ett uttalande som The Guardian citerar att ny lagstiftning behövs för att begränsa eller förbjuda vissa kemikalier och att det mest hållbara är att hindra PFAS från att över huvud taget hamna i rören och i miljön.
Studien redovisar kartor över bräddningar och soptippar, men den mest slående uppgiften är enklare: vissa prover i Solent låg 13 gånger över en säker gräns – och föroreningen kom ändå via vatten som klassats som ”renat”.