Ebola dödar vårdpersonal i östra Kongo-Kinshasa

Ebola slår nu direkt mot sjukvårdens kärnresurs i östra Demokratiska republiken Kongo: personalen som ska stoppa smittan. I Ituriprovinsen sprids utbrottet genom de vårdinrättningar som är avsedda att hålla det instängt. Enligt The Guardian dog läkaren Tibenderana Katho Blaise i tisdags på ett sjukvårdscentrum i Bunia, två dagar efter att en annan läkare, Vladimir Maduali, avlidit efter syrgasbehandling på ett isoleringscentrum i Rwampara, ett av de hårdast drabbade områdena. På Bunias evangeliska vårdcentrum var Blaise den femte anställda som dött av ebola. Maduali var i sin tur den fjärde medarbetaren på sitt sjukhus som avlidit på lika många dagar.

Dödsfallen beskrivs inte som enstaka tragedier utan som ett arbetssätt som havererar: de som sköter triage, isolering och hantering av döda smittas under det dagliga rutinarbetet. På sjukhuset i Mongbwalu, cirka sju mil från Bunia, uppgav den medicinske chefen Richard Lokudu för The Guardian att fem anställda tros ha smittats sedan utbrottet identifierades i juni 2024. Tre har dött och ytterligare två sjuksköterskor är allvarligt sjuka. Alla infektioner och dödstal där har ännu inte bekräftats genom provtagning, vilket pekar på ett välkänt problem i utbrottszoner: den administrativa lägesbilden släpar efter den kliniska verkligheten.

Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen uppgav att tre kongolesiska Röda korset-frivilliga dog under elva dagar efter att ha hanterat döda kroppar i en humanitär insats som inte var kopplad till ebola. Den uppgiften är viktig, eftersom den visar hur snabbt ett utbrott kan göra vardagliga stödinsatser i lokalsamhället till högriskarbete, särskilt när skyddsutrustning, utbildning och ledning är ojämnt fördelade. Kongos hälsoministerium uppger att det finns fler än 900 misstänkta fall. Uganda har samtidigt rapporterat fem fall kopplade till resenärer från Kongo i Kampala, där ugandiska Röda korset-arbetare fört bort kroppen av en person som misstänktes ha ebola.

Gränsöverskridande spridning diskuteras ofta som en fråga om övervakning och resescreening, men rapporteringen antyder en enklare mekanism: människor rör sig därför att de måste, för att arbeta, söka vård eller besöka familj. Då är det första som brister de system som bygger på att en redan knapp bemanning förblir frisk. Världshälsoorganisationens chef Tedros Adhanom Ghebreyesus väntas besöka Kongo för att följa insatsen på plats, en resa på hög nivå som brukar signalera både oro över utvecklingen och behov av att få fram resurser och samordning.

I Bunia är utbrottets mest synliga offer inte anonyma siffror utan de läkare och sjuksköterskor som ska hålla ebola på andra sidan isoleringsavdelningens dörr. I Kampala behövde kroppen av ett misstänkt fall ändå hanteras och flyttas av Röda korset-personal, en påminnelse om att inneslutningsarbetet fortsätter även när gränsen redan har passerats.