Storbritannien frihetsberövar ensamkommande barn i franska korttidsförvar
284 fall hittas i år via begärda handlingar trots att statistiken hålls utanför ordinarie migrationsredovisning, två sårbara barn lämnas till fransk gränspolis utan spårbara skyddsanmälningar och hamnar senare i Storbritannien efter att ha människohandlats igen
Bilder
Data obtained by the Guardian shows there have been 900 cases of unaccompanied minors being detained at British short-term facilities near Calais and Dunkirk over the last four years. Photograph: Yui Mok/PA
theguardian.com
Brittisk gränspolis har under 2025 låst in ensamkommande barn 284 gånger i tillfälliga förvar i norra Frankrike, enligt uppgifter som tidningen Guardian fått fram genom begäran om allmänna handlingar. Anläggningarna, nära Calais och Dunkerque, är avsedda för förvaring i högst 24 timmar. Ändå har inspektörer slagit larm om brister i skyddet för barn, efter att myndigheterna inte kunnat hitta dokumentation om skyddsåtgärder för två särskilt utsatta minderåriga som senare åter hamnade i människohandlares grepp.
Siffrorna syns inte i Storbritanniens ordinarie invandringsstatistik. Guardian påpekar att uppgifter om vilka som hålls av brittiska myndigheter på fransk mark inte redovisas i den officiella rapporteringen. Under fyra år har tidningen hittat omkring 900 fall där ensamkommande minderåriga satts i brittiskt korttidsförvar nära Calais och Dunkerque. Årsfördelningen är ojämn: 284 fall 2025, 258 fall 2024, 87 fall 2023 och 253 fall 2022. Samtidigt minskade det totala antalet förvarstaganden på platserna till 7 454 under 2025, från 9 736 under 2024. Kombinationen är talande ur ett incitamentsperspektiv: ett system kan visa förbättring i ett övergripande mått, samtidigt som den mest politiskt känsliga kategorin – barn – blir vanligare än året innan.
Inspektörernas ärenden visar vad sammanställningarna tenderar att dölja. Ett av barnen var en 14-årig flicka som, enligt Guardian, hittades instängd i en väska i en bil. Ett annat var en 16-årig pojke med bakgrund av människohandel och övergrepp. Båda sattes i förvar och överlämnades därefter till fransk gränspolis, men återfanns senare i Storbritannien efter att ha blivit utsatta för människohandel igen. I flickans fall uppger Guardian att hon smugglades till Storbritannien och hölls i ett lager tillsammans med andra kvinnor innan hon lyckades fly, rädd för att tvingas in i prostitution.
Välgörenhetsorganisationer och grupper som följer verksamheten beskriver anläggningarna som rättsliga och administrativa gråzoner. Guardian rapporterar att Storbritanniens chefsinspektör för fängelser, Charlie Taylor, sagt att det är oroande att gränsmyndigheten inte kunnat hitta hänvisningar till skyddsåtgärder för utsatta frihetsberövade. Den politiska kursen tycks dessutom gå mot ökad kapacitet: Jonathan Ellis vid Detention Forum säger till Guardian att regeringens planer på att bygga ut förvarssystem i Frankrike gör ansvarsutkrävande och fasta rutiner brådskande.
Anläggningarna är alltså tänkta för ett dygns förvaring. Guardians rapportering beskriver följder som kan bli betydligt mer långvariga – inte minst när staten bygger fler system som hamnar mellan två länders ansvar, där ingen fullt ut bär kostnaden för misslyckandena.