Ny cancerinjektion får tumörer att försvinna hos 15 patienter

Femton av 102 patienter i en internationell prövning på huvud- och halscancer fick sina tumörer att försvinna efter en ny injektionsbehandling med ”trippelverkan”, enligt uppgifter som The Guardian rapporterat inför en presentation på American Society of Clinical Oncology-mötet i Chicago. Läkemedlet, amivantamab, testades på personer vars cancer spridit sig eller kommit tillbaka efter standardbehandling och som dessutom var motståndskraftiga mot både cellgifter och immunterapi. Totalt krympte tumörerna eller försvann hos 43 patienter.

Siffrorna är små, men patientgruppen är just den som cancerstudier ofta har svårast att hjälpa: människor som redan ”förbrukat” de etablerade alternativen och har få behandlingslinjer kvar. The Guardian uppger att behandlingen ges som en liten injektion under huden var tredje vecka, i stället för dropp i blodet, och att de flesta biverkningar var milda till måttliga. Färre än var tionde patient avbröt på grund av biverkningar. Om dessa praktiska fördelar står sig är de minst lika viktiga som själva svarsfrekvensen: en spruta kräver mindre vårdtid än dropp, och patienter kan ofta stå kvar längre på behandling när biverkningsbördan är lägre.

Amivantamab har utvecklats av Johnson & Johnson och utvärderas i ett stort antal prövningar, främst vid lungcancer men även vid andra tumörtyper, enligt The Guardian. Den beskrivna verkningsmekanismen – att blockera signalvägarna EGFR och MET samtidigt som immunförsvarets angrepp aktiveras – ligger i linje med branschens nuvarande strategi: kombinera målinriktad påverkan på tumörens tillväxtsignaler med immunologisk aktivering och därefter leta efter de undergrupper som svarar kraftigt. Den jakten har en baksida. Ett läkemedel som ger fullständig tumörförsvinnande effekt hos en minoritet kan bli ny standard i en smal nisch, men skapar också ett tryck att bredda användningen bortom de patienter som mest sannolikt har nytta, särskilt när rubrikerna lyder ”tumörer utplånade”. Här uppstår tydliga incitament: företag, kliniker och system som vill kunna visa ”genombrott” får belöning i form av uppmärksamhet och resurser, medan kostnaden för överanvändning i praktiken riskerar att hamna hos skattefinansierade vårdsystem.

The Guardians artikel kretsar kring Carl Walsh, som fick diagnosen tungcancer 2024 och togs in i OrigAMI-4-studien på Royal Marsden 2025 efter att cellgifter och immunterapi inte fungerat. Han uppgav att han kunde tala och äta lättare när svullnad och smärta minskade, och att han drabbades av färre livsomvälvande effekter än vid cellgifter. Hans fall används för att illustrera en bredare tes om vad professor Kevin Harrington vid Institute of Cancer Research och Royal Marsden kallade en ”oöverträffat stark” effekt i en svårbehandlad patientgrupp.

Resultaten presenteras nu på en stor cancerkonferens, men nästa prövning blir om samma typ av fullständiga svar återkommer när läkemedlet används utanför en strikt kontrollerad studie. Tills vidare är den mest konkreta siffran oförändrad: 15 patienter i en prövning med 102 personer hade inga påvisbara tumörer efter behandlingen.