Botswanas mediciner tar slut när diamantpriser faller

Bilder

×

Boitumelo Mosege shows the growing lump on her neck after months without consistent access to her prescribed medication. Photograph: Kefilwe Monosi/The Guardian theguardian.com

Kelly Jansen has become the full-time caregiver for her 83-year-old father, Gerhardus Jansen. Photograph: Kefilwe Monosi/The Guardian theguardian.com

Diamonds on display in Gaborone. Photograph: Siphiwe Sibeko/Reuters theguardian.com

Oratile Olorato Kgatle has been applying for public relations jobs for 18 months and her mental health has suffered. Photograph: Kefilwe Monosi/The Guardian theguardian.com

Phenyo Tanka has not found a job since graduating in agriculture in 2011, despite applying for numerous positions in the sector. Photograph: Kefilwe Monosi/The Guardian theguardian.com

‹ ›

Priserna på naturliga diamanter har fallit kraftigt de senaste fyra åren. I Botswana märks följderna inte bara i exportstatistik och budgettabeller, utan i apoteksköer. Enligt The Guardian får patienter som räknat med allmän och kostnadsfri vård nu beskedet att de själva måste köpa enkla läkemedel, samtidigt som statens upphandlingssystem har svårt att hålla hyllorna fyllda.

En kvinna utanför Molepolole, med diagnosen hypertyreos, berättar för tidningen att hon bara sporadiskt fått sin medicin via den offentliga vården och att hon under månader avstått från att köpa den privat eftersom kostnaden är högre än vad familjen säkert kan få fram. Ett annat hushåll beskriver hur en stor del av en äldre mans pension går till förbrukningsvaror som i ett fungerande primärvårdssystem borde vara rutin. Bristerna är inte nya: president Duma Boko utlyste 2023 ett folkhälsolarm efter att nödvändiga läkemedel och förnödenheter tagit slut, och han har pekat ut Central Medical Stores (CMS), den statliga myndighet som ansvarar för upphandling, för att ha drivit upp läkemedelspriser.

Diamantnedgången gör att det som annars kunde avfärdas som ett ledningsproblem blir ett budgetproblem. Diamanter utgör huvuddelen av Botswanas export, och nedgången har bidragit till högre arbetslöshet och svagare offentliga finanser – just när vården behöver förutsägbara inköp. När statens bärkraft i stor utsträckning vilar på en enda råvara och en snäv köparkrets blir upphandling den plats där förseningar och oklara beslut snabbast ger konkret skada: anbud drar ut på tiden, lager töms, och patienter hänvisas till egenbetalning där bara vissa har råd.

The Guardian skriver att sjukvårdens upphandling varit dysfunktionell i åratal. En universitetslektor i hälsopolitik vid University of Botswana säger att CMS:s problem varit kända åtminstone sedan 2010 och att en statlig rapport det året rekommenderade omfattande reformer. Att en upphandlingsmyndighet kan fortsätta i över ett decennium med erkända strukturella fel pekar på ett klassiskt institutionsproblem: den är i praktiken skyddad av att den är den enda port genom vilken offentliga pengar kan köpa läkemedel. När inkomsterna är goda ser skyddet ut som stabilitet; när intäkterna krymper ser det ut som ransonering.

Botswanas bredare utveckling gör kontrasten skarpare. Landet gick från djup fattigdom vid självständigheten till en av Afrikas högre nivåer av bruttonationalprodukt per invånare, och diamantåren finansierade fri skolgång och stora folkhälsosatsningar, bland annat mot hiv och aids. Samtidigt noterar rapporteringen att mödradödligheten fortfarande är högre än i länder med liknande välstånd, vilket antyder att högre inkomster inte automatiskt ger tillförlitliga tjänster när upphandlingens och logistiken ”rördragning” är svag.

I Molepolole är den omedelbara frågan därför inte om diamanterna återhämtar sig, utan om nästa besök på kliniken slutar med ett recept som faktiskt går att hämta ut.