Mumbais dabbawala-nätverk krymper kraftigt, hemarbete slår mot de appfria lunchlådorna som byggde på förutsägbla pendlingsflöden, samtidigt höjer Mahanagar Gas CNG-priset och gör varje cykeltur dyrare

Bilder

The number of registered dabbawalas has fallen from around 4,500 in 2018 to roughly 1,500 today bbc.com

A museum in Mumbai city showcases the 130-year-old history of dabbawalas bbc.com

Representative image | Prakash Singh/AFP scroll.in

Mumbais hundraåriga nätverk av dabbawalas – cykelburna bud som levererar hemlagad lunch i metallådor – krymper snabbt. Enligt BBC har antalet registrerade bärare fallit från omkring 4 500 år 2018 till ungefär 1 500 i dag. Männen i vita mössor syns fortfarande vid pendeltågsstationerna i förorterna på morgonen, där de staplar så kallade tiffinlådor på cyklar. Men färre lådor åker numera med tågen in till kontorskvarteren. Efter pandemin och en varaktig övergång till blandat distans- och kontorsarbete bär många körningar inte längre kostnaden för en hel dags lön.

Systemet byggdes för en tät stad där kontoren höll fasta tider och familjer lagade mat hemma. Varje lunchlåda märks med en alfanumerisk kod som anger var lådan började, var den ska hamna och hur den ska tillbaka – ett analogt spårningssystem som blivit berömt just för att det fungerar utan appar eller satellitnavigering. När verksamheten var som störst levererade nära 4 500 bud omkring 50 000 luncher om dagen, och modellen väckte intresse hos institutioner som Harvard Business School. Men samma egenskaper som gjorde nätverket effektivt – snäva tidtabeller, stora volymer och förutsägbara pendlingsflöden – gör det också skört när efterfrågan faller.

Den ekonomiska pressen märks även i stadens bränslekostnader. Scroll.in rapporterar att Mahanagar Gas Limited höjt priset på komprimerad naturgas i Mumbai med omnejd med 2 rupier per kilogram, den andra höjningen på två veckor, vilket tar priset till 86 rupier per kilogram. Enligt rapporten hänger ökningen ihop med höga globala olje- och gaspriser i spåren av konflikt i Västasien, där importen till stor del passerar Hormuzsundet. Även bensin- och dieselpriserna har höjts upprepade gånger de senaste veckorna, vilket driver upp transportkostnaderna både för hushåll och för informella budjobb som bygger på tvåhjulingar.

Tillsammans visar de två utvecklingarna samma begränsning från olika håll i försörjningskedjan. Kontorsanställda som stannar hemma några dagar i veckan minskar efterfrågan på en tjänst vars marginaler bygger på upprepning, medan energiprisernas svängningar gör det dyrare att flytta vad som helst genom en vidsträckt storstad. För dabbawalas finns varken riskkapital som kan täcka förluster i väntan på bättre tider eller prishöjningar i realtid som kan kompensera. Färre kunder betyder färre händer, och högre löpande kostnader betyder färre försök att återuppliva gamla rutter. Förlusterna är inte bara känslomässiga: nätverket ersatte historiskt företagsmatsalar och restaurangluncher och gjorde det möjligt för familjer att hålla fast vid kost- och religionsregler i en stad där tid och avstånd annars ofta sätter stopp.

Mumbai har fortfarande tåg, cyklar och lunchlådor. Det som blivit mer sällsynt är den dagliga förutsägbarhet som gjorde att ett lågmält logistikunder kunde bära sina egna kostnader redan vid mitten av eftermiddagen.