USA och Iran utväxlar nya angrepp vid Hormuzsundet

USA:s och Irans styrkor utbytte nya angrepp i helgen nära Hormuzsundet, samtidigt som förhandlare cirkulerade ännu ett utkast om ett 60 dagar långt uppehåll i våldet. Enligt BBC uppgav USA:s centralkommando att man slagit mot iranska radarstationer samt lednings- och styrningsplatser för drönare i Goruk och på ön Qeshm, efter att Iran skjutit ned en amerikansk MQ-1-drönare som opererade över internationellt vatten. Irans revolutionsgarde sade att man svarade genom att angripa ett kommunikationstorn vid en flygbas på ön Sirri, som används av amerikanska styrkor.

Utbytet visar hur Persiska vikens viktigaste flaskhals samtidigt blivit både slagfält och förhandlingsbricka. BBC noterar att omkring en femtedel av världens transporter av olja och flytande naturgas normalt passerar genom sundet, och att den faktiska störningen av sjöfarten har drivit upp bränslepriserna. I det läget kan båda sidor hävda att de agerar i självförsvar, samtidigt som de medvetet påverkar riskbedömningarna hos försäkringsbolag, rederier och energiimportörer. Det är ett spel där kostnaderna i praktiken vältras över på tredje part: konsumenter, handelsflöden och stater som är beroende av importerad energi.

Diplomatin, i den mån den fungerar, går på ett parallellt spår. BBC rapporterar att amerikanska medier beskrivit hur president Donald Trump begärt ändringar i de senaste villkoren i ett förslag som skulle omfatta återöppning av sundet och en ram för kärntekniska samtal, men att inget genombrott har tillkännagivits. Washingtons offentliga motivering för helgens angrepp var omedelbart skydd av egna styrkor och att undanröja system som utgjorde ett ”tydligt hot” mot sjöfarten; Teherans offentliga motivering var avskräckning, där revolutionsgardet varnade för att svaret skulle bli ”helt annorlunda” om amerikanska angrepp upprepades.

De operativa detaljerna pekar på en konflikt som är kalibrerad för signalering snarare än avgörande resultat. Amerikanska företrädare sade att inga amerikanska militärer skadades, medan Irans uttalande betonade ett kommunikationstorn snarare än exempelvis landningsbanor eller bränsledepåer. Kuwaits militär uppgav samtidigt att man mött fientliga robot- och drönarangrepp med luftförsvar utan att ange var nedskjutningar skedde. Det är en påminnelse om att gulfstater som upplåter baser åt utländska styrkor kan få bära följderna utan att kontrollera de beslut som utlöser dem.

Formellt finns redan en vapenvila på plats – som BBC daterar till början av april – men båda sidor fortsätter att pröva gränser i samma vatten som varje uppgörelse måste stabilisera. Helgens angrepp kom samtidigt som ännu en omgång ändringar gjordes i ett föreslaget avtalstext.

Sjöfartsleden är fortfarande tillräckligt öppen för att hoten ska spela roll, och tillräckligt omstridd för att båda militärerna ska fortsätta skjuta mot den utrustning som gör hoten trovärdiga.