Europa säljer undervattensförsvaret av sjökablar som ett problem för artificiell intelligens

Europas försvar av undervattenskablar säljs nu som ett problem för artificiell intelligens. I ett reportage i Euronews i måndags beskriver Italiens Fincantieri Underwater Hub ett system där sensorer placeras på havsbottnen och, när något verkar avvika, skickas svärmar av små självstyrande undervattensdrönare ut för att undersöka i realtid.

Försäljningsargumentet bygger på en rå siffra: mer än 99 procent av världens datatrafik går genom undervattenskablar, enligt Euronews. På samma havsbotten ligger också gasledningar och elkablar mellan länder, vilket gör att ett enda avbrott kan bli både ett kommunikationshaveri och en energichock. Artikeln beskriver havet som ett ”strategiskt område” i så kallad hybrid krigföring, där det är svårt att fastställa vem som gjort vad och där ständig patrullering blir dyr.

Den kombinationen – stora konsekvenser men låg insyn – skapar en marknad för leverantörer som lovar ständig övervakning. Euronews hänvisar till en uppskattning om omkring 50 miljarder euro om året för marknaden för undervattensförsvar, och noterar hur försvarsindustrin rör sig från traditionella ubåtar mot ”icke-konventionella system” och teknik med dubbla användningsområden. Just den etiketten är central: samma verktyg som marknadsförs för att inspektera, underhålla eller lägga fiberoptiska kablar kan omdefinieras till säkerhetsinfrastruktur när stater börjar betala för ”motståndskraft”. Incitamenten blir tydliga: när skattepengar öppnar en ny budgetpost får leverantörer anledning att paketera om civil teknik som försvar.

Fincantieris huvudkoncept, DEEP (Dynamic Ecosystem for Enhanced Performance), beskrivs som en sammanhängande kedja: ett tidigt varningssystem med sensorer på havsbottnen som övervakar vattenmassan, följt av självstyrande undervattensdrönare med artificiell intelligens och sensorer som ska klassificera hotet och utlösa motåtgärder. Euronews lyfter också fram distribuerad akustisk avkänning, där fiberoptiska kablar görs till långa ”lyssningsapparater” genom att mäta mikroskopiska spänningsförändringar – användbart för att upptäcka dykare eller ubåtar över stora områden. Samma logik förs vidare till kvantmagnetometrar och trådlösa undervattensnät, teknik som går från laboratorieprojekt till upphandlingsrader när ”kritisk infrastruktur” blir en säkerhetskategori.

Efterfrågan framställs inte som enbart teoretisk. Euronews pekar på en händelse med misstänkt sabotageförsök mot tankfartyget SeaJewel utanför Savona, som enligt uppgifterna misstänks ha koppling till Rysslands så kallade skuggflotta. Oavsett om enskilda fall kan bevisas räcker mönstret för att motivera nya övervakningslager – ofta byggda av privata entreprenörer men finansierade och legitimerade av stater. När antalet fiberoptiska kablar väntas fördubblas under det kommande decenniet växer ytan för både olyckor och sabotage snabbare än någon flotta kan bevaka.

Kärnlöftet i DEEP är att programvara kan ersätta manskap: sensorer vakar oavbrutet, drönare undersöker automatiskt och artificiell intelligens avgör vad som ska trappas upp. Men svårigheten är att varje falsklarm slukar operatörstid, medan varje missad händelse i efterhand blir en politisk skandal. Systemets värde kommer därför mätas mindre i blanka demonstrationer av självstyrning och mer i hur ofta det kan skilja en trålare, ett underhållslag och en inkräktare åt – när ingen faktiskt kan se havsbottnen.

Euronews skildring slutar där upphandlingen börjar: ett nät av sensorer på havsbottnen, en drönarsvärm och en kabel som också fungerar som mikrofon.