Kubanska migranter i Spanien fastnar i Havannas konsulatkö

Kubanska migranter i Spanien har kört fast i en flaskhals som börjar med ett papper: ett utdrag ur belastningsregistret utfärdat på Kuba och legaliserat vid Spaniens konsulat i Havanna. El País rapporterar att den som vill söka till Spaniens stora legaliseringsprogram 2026 behöver handlingen för att få uppehålls- och arbetstillstånd, men att återkommande strömavbrott och en växande kö vid konsulatet gör att väntetiderna drar ut i månader. Migranter och personer i den kubanska gemenskapen beskriver dessutom en svart marknad för bokade tider, där platser säljs vidare för hundratals euro.

Kravet binder samman två byråkratiska system just där de är som svagast. Kubas statliga kontor fungerar under täta elavbrott som slår ut grundläggande service, medan Spaniens konsulat i Havanna – enligt El País – fortfarande arbetar av en kö från en tidigare process där ättlingar till spanjorer kunde söka medborgarskap. Den sökande måste först begära ut handlingar från kubanska ministerier och därefter få dem legaliserade, eftersom Kuba inte har anslutit sig till Haagkonventionen. Det gör konsulatet till en obligatorisk propp i systemet, inte en service som går att runda.

När väntetiderna växer dyker mellanhänder upp. El País hänvisar till fader Bladimir Navarro från Proyecto Cobijo, som beskriver långa köer och inofficiella verksamheter som tar betalt för tider. Migranter i Spanien säger att de misstänker korruption i kedjan av ansökningar och stämplar. En advokatbyrå i Barcelona som hanterar hundratals ansökningar har en handläggare på Kuba som sköter processen, en kringväg som i praktiken förvandlar ett offentligt krav till en tjänstemarknad.

Spanska staten har försökt hindra att proppen stoppar ansökningarna helt. Spaniens migrationsministerium tillåter, enligt El País, att migranter lämnar in sin ansökan med bevis på att de har begärt det kubanska utdraget. Sökande kan också ge Spaniens utrikesministerium fullmakt att försöka få fram handlingarna via diplomatiska kanaler. Men även detta styrs av tidsfrister: tre månader för den diplomatiska vägen och därefter en kort period då den sökande själv måste kunna visa upp dokumentet. Den som väntar med att lämna in tills intyget faktiskt är klart riskerar att missa ansökningsfönstret; den som lämnar in tidigt riskerar i stället att tiden löper ut om Havanna inte hinner legalisera.

Konsulatets kö är samtidigt ett mått på Kubas djupare sammanbrott. När elavbrott stänger kontor blir statens pappersarbete en ransonerad vara, och rätten att röra sig lagligt börjar avgöras av vem som kan betala för att komma före. Utfallet blir ett migrationssystem där reglerna skrivs i Madrid men i praktiken tillämpas genom en kö i Havanna.

El País beskriver att tider säljs vidare för 200 till 500 euro. För många sökande är det inte avgiften som är problemet – utan kalendern.