Bondi Beach-hjälte åtalas för våld i hemmet

Mannen som hyllades för att ha avväpnat en angripare vid skjutningen vid Bondi Beach i Sydney har nu åtalats för brott kopplade till våld i nära relation. Det komplicerar den offentliga berättelse som snabbt byggdes upp kring ett enda ögonblick av mod. Enligt BBC gäller åtalet Ahmed al Ahmed, som filmades när han brottades med angriparen och slet åt sig vapnet under attacken vid ett judiskt evenangemang i december. Nu är han misstänkt för misshandelsrelaterade brott efter en händelse i mars som ska ha involverat hans far. Al Ahmed har förnekat anklagelserna i uttalanden till ABC.

Skjutningen vid Bondi Beach behandlades av myndigheterna som ett terrordåd riktat mot den judiska gruppen, och den gav snabbt upphov till en igenkännbar uppsättning offer, företrädare och hjältar. Al Ahmeds roll blev ovanligt synlig: i filmklipp syns hur han kämpar om vapnet, och enligt BBC ska han ha träffats av flera skott under tumultet. Australiens premiärminister Anthony Albanese besökte honom på sjukhus och berömde honom offentligt, samtidigt som en insamling drog in över 2,5 miljoner australiska dollar till hans stöd.

Den blandningen – spridda filmklipp, politisk bekräftelse och snabb ekonomisk uppbackning – kan gjuta en person till en symbol innan en mer fullständig bild av livet i övrigt ens hunnit fram. Ett åtal är inte detsamma som skuld, men det flyttar berättelsen från en enkel moralhistoria till en rättsprocess där påståenden prövas mot bevis och där parter har motstridiga versioner. BBC uppger att de nya anklagelserna omfattar misshandel av normalgraden inom ramen för våld i nära relation, förföljelse samt hot och trakasserier, och att al Ahmed ska inställa sig i en lokal domstol i Sydney senare i månaden.

Fallet visar också hur dagens offentliga hyllningar kan vara både omedelbara och sköra. En person kan firas nationellt för en handling, för att kort därefter få samma strålkastarljus riktat mot privat beteende som annars hade förblivit en lokal och formell angelägenhet. Insamlingar är särskilt talande: de gör anseende till en sorts informell försäkringskassa – pengar samlas in utifrån en berättelse som många delar, inte utifrån en genomlyst helhetsbedömning av personens omdöme och relationer.

Al Ahmeds nästa hållpunkt är inte längre ett sjukhusbesök eller en ceremoni, utan ett domstolsdatum. Filmsekvensen som gjorde honom känd är inte det som ska prövas där.