Peru går till presidentval med två kandidater utan folkligt mandat
Keiko Fujimori ställs mot vänsterpolitikern Roberto Sánchez efter en första omgång där finalisterna tog långt under en tredjedel av rösterna, landet riskerar ändå fortsätta förbruka presidenter i kongressens maktspel
Bilder
Roberto Sánchez, a leftwing congressman, on the campaign trail in Juliaca near Lake Titicaca in Peru. Polls give him a tiny lead in the race to be president. Photograph: Juan Carlos Cisneros/AFP/Getty Images
theguardian.com
Keiko Fujimori is making her fourth bid to be president of Peru, a post held in the 1990s by her father, Alberto Fujimori. Photograph: Anthony Nino de Guzman/AFP/Getty Images
theguardian.com
Supporters of Keiko Fujimori attend an election rally in the capital, Lima. The rightwinger got into the runoff with 17% of the first-round vote. Photograph: Angela Ponce/Reuters
theguardian.com
Roberto Sánchez addresses his closing campaign rally in Lima. He secured just 12% of the vote in the first round but had strong backing in rural areas. Photograph: Anthony Nino de Guzman/AFP/Getty Images
theguardian.com
Över sex miljoner peruaner väntas rösta i söndagens andra valomgång i presidentvalet, efter en första omgång i april där de två finalisterna tillsammans fick långt under en tredjedel av rösterna. Enligt The Guardian står valet nu mellan Keiko Fujimori, som gör sitt fjärde försök att bli president, och Roberto Sánchez, en vänsterinriktad kongressledamot och tidigare handels- och turistminister. En opinionsmätning från Ipsos som tidningen hänvisar till placerar kandidaterna inom en enda procentenhet.
Den andra valomgången kommer efter en valrörelse som började med rekordmånga kandidater och slutar med två politiker som hade svårt att bygga breda koalitioner redan i första omgången. Fujimoris uthållighet har ett pris: hon steg in i rikspolitiken som tonåring när hon utsågs till första dam under sin far Alberto Fujimoris presidentskap på 1990-talet, och efternamnet är fortfarande en symbol som för vissa står för ordning och för andra för övergrepp. Sánchez framställs i stället som arvtagare till den landsbygdsilska som bar fram Pedro Castillo, den tidigare presidenten som avsattes efter att ha försökt upplösa kongressen och styra genom dekret, och som senare dömdes till fängelse för uppror.
Perus valkalender ligger nu ovanpå en djupare institutionell omvälvning. The Guardian noterar att landet är på väg att välja sin nionde president på tio år, och att bara en minoritet av de senaste ledarna faktiskt valts fram i val, snarare än att ha lyfts fram genom manövrer i kongressen. Röstplikt håller valdeltagandet högt på papperet, men den döljer också hur långt det offentliga engagemanget dragit sig tillbaka: ett system som behöver böter för att få folk till vallokalen är ett system där legitimiteten redan portioneras ut.
Den legitimitetsbristen präglar hur väljarna tolkar vardagens risker. Valrörelsen har utspelat sig mot ekonomiska och säkerhetsmässiga påfrestningar som gör ”stabilitet” till en vara kandidater kan sälja utan att behöva precisera hur den ska levereras. När presidenter kan avsättas snabbt och ersättare kan komma fram genom riksdagsaritmetik blir politiken svårare att värdera: långsiktiga reformer framstår som löften från makthavare som kanske inte sitter kvar året ut, medan kortsiktiga utgifter och beskyddarsystem blir ett säkrare kort för politiker som försöker överleva nästa omröstning i kongressen.
Söndagens resultat kommer inte att bryta den cykeln. Ett jämnt utfall, ett ifrågasatt mandat eller en snabb återgång till parlamentarisk dragkamp skulle ändå lämna Peru styrt av ledare som börjar med smalt stöd från första omgången och som ärver en statsapparat som i lika hög grad är inriktad på att avsätta presidenter som på att genomföra politik.
The Guardians mätning fångar stämningsläget: två kandidater separerade av bråkdelen av en procentenhet, som tävlar om att styra ett land som redan förbrukat åtta presidenter sedan 2016.