Afrika

USAID-finansierade preventivmedel fastnar i belgiskt lager

Sändning värd 9,7 miljoner dollar skulle till ett tiotal afrikanska länder men strandas när Trumpadministrationen monterar ned biståndsapparaten, kliniker i Kenya skjuter upp besök och ser fler abortkomplikationer medan implantat riskerar gå ut på hyllan i Geel

Bilder

The Trump‑blocked contraceptives that never reached Kenya: “I am not ready to have another baby” The Trump‑blocked contraceptives that never reached Kenya: “I am not ready to have another baby” english.elpais.com

Preventivmedel för motsvarande omkring 9,7 miljoner dollar, som skulle ha nått kliniker i Afrika, har blivit stående i ett lager i Geel i Belgien sedan början av 2025, enligt El País. Leveransen köptes in via USA:s biståndsmyndighet USAID och fastnade när Trumpadministrationen monterade ned det som tidningen beskriver som världens största biståndsorganisation. Omkring 77 procent av varorna var avsedda för ett tiotal afrikanska länder, däribland Kenya, Nigeria, Demokratiska republiken Kongo och Mali.

I Nairobi märks bristen mindre som en stor nyhet och mer som ett praktiskt kalenderproblem: implantat går ut, tider skjuts fram och mottagningar byter till den metod som råkar finnas kvar på hyllan. El País skriver att personalen på hälsocentralen i Embakasi inte har kunnat ge kombinerade p-piller till någon patient sedan januari 2026. Lagret följs med ett handritat månadsdiagram där hela året är fyllt av nollor. Akutpreventivmedel var slut i mars och april, medan spiral och implantat under huden bara dyker upp sporadiskt. Kvinnor som tidningen talat med beskriver hur de får vänta på påfyllning eller uppmanas byta metod, något många motsätter sig efter att ha hört berättelser om biverkningar eller påverkats av felaktiga uppgifter.

Efterfrågan på familjeplanering i Kenya är stor. El País hänvisar till uppgifter som visar att 76 procent av gifta kvinnor i åldern 15–49 vill ha familjeplanering, medan användningen av moderna preventivmedel är 57 procent. Det lämnar ett betydande glapp som kliniker normalt hanterar genom jämna inköp och rutinmässig uppföljning. När försörjningskedjan bryts flyttas kostnaderna snabbt från biståndets kalkylblad till hushållens ekonomi: en kvinna som citeras av El País säger att hon inte har råd att köpa ett implantat privat – cirka 1 500 kenyanska shilling, plus kostnaden för ett klinikbesök – efter att hennes tidigare implantat löpt ut.

Klinikerna får också ta den medicinska följdrisken. I Embakasi har vård efter abort ökat med 50 procent, rapporterar El País, från ungefär 10 fall i månaden i fjol till 15–20 nu. De flesta patienterna är 19–24 år och har gjort aborter utanför vårdsystemet. Kenyas grundlag tillåter frivillig abort endast vid medicinska nödlägen eller när moderns liv är i fara – en juridisk gräns som inte så mycket minskar antalet oplanerade graviditeter som flyttar var komplikationerna hamnar.

Preventivmedlen ligger kvar i Belgien, med risk att gå ut eller förstöras. Under tiden hanteras bristen tid för tid, med ett diagram på en klinikvägg som visar vad som inte längre finns att tillgå.