Storbanker pumpar in hundratals miljarder i fossilindustrin
Klimatgrupper räknar till 906 miljarder dollar i nya lån 2025 och pekar ut JPMorgan Chase som störst, bankerna säljer klimatmål till kunder medan avgifter och räntor fortsätter rulla in
Bilder
Climate activists protesting against Chase bank's support of Total Energies' East African Crude Oil Pipeline (EACOP) rally at JPMorgan Chase headquarters in Manhattan on 29 May 2026. Photograph: Gina M Randazzo/ZUMA Press Wire/Shutterstock
theguardian.com
The Bank of America Tower in New York on 11 October 2025. Photograph: Bloomberg/Getty Images
theguardian.com
The Enbridge terminal and pipelines next to the Suncor energy refinery on 23 August 2023 in Alberta, Canada. Photograph: NurPhoto/Getty Images
Getty Images
Seabirds fly around the Venture Global LNG facility at Cameron Pass near Cameron, Louisiana, on 13 April 2022. Photograph: The Washington Post/Getty Images
theguardian.com
Klimatgrupper sätter siffran 906 miljarder dollar på världens bankers finansiering av bolag inom kol, olja och gas under 2025, enligt en rapport som The Guardian har uppmärksammat. Sammanställningen omfattar 65 stora långivare och innebär en ökning jämfört med året innan, trots att många av samma institutioner samtidigt marknadsför klimatmål till kunder och investerare. Rapportförfattarna menar att pengarna bidrar till ny tillförsel av kol, olja och gas och därmed låser fast framtida utsläpp.
Topplistan är väntad. JPMorgan Chase pekas ut som enskilt största finansiär 2025, följt av Bank of America. Japanska MUFG och Mizuho ligger också nära toppen, enligt rapporten. Barclays nämns som högst placerade brittiska bank. The Guardian lyfter dessutom rapportens påstående att utlåningen till fossila bränslen blir mer koncentrerad, där ett ”smutsigt dussin” banker står för en stor del av den totala finansieringen.
Drivkrafterna är mindre ideologiska än avtalsmässiga. Banker tjänar avgifter och ränta på att garantera skuldfinansiering, ställa kreditlöften och lägga upp projekfinansiering; klimatkostnaderna hamnar någon annanstans, ofta utanför långivarens balansräkning och utanför den politiska mandatperiod där lånen bokförs. När energipriserna stiger – som under den senaste upptrappningen i Mellanöstern som The Guardian hänvisar till – kan producenter av fossila bränslen framstå som tryggare, inte mer riskfyllda, och då växer affärsflödet. Samma prisrörelser som slår mot hushåll och oroar politiker förbättrar kalkylen för borrning och höjer värdet på reserver som säkerhet.
Aktivister har försökt göra själva finansieringen dyr i anseende. The Guardian beskriver en protest vid JPMorgan Chases huvudkontor på Manhattan mot bankens stöd till TotalEnergies oljeledning i Östafrika. Men långivare kan svara med portföljargument: en talesperson för JPMorgan sade till tidningen att banken stödjer ”en full bredd av energilösningar” och ifrågasatte utomståendes uppskattningar av bankens verksamhet. I praktiken brukar tvister om redovisning sällan ändra räntan som krävs på en obligation.
Sedan Parisavtalet uppskattar rapporten att banker har tillhandahållit tusentals miljarder i finansiering till utvinning av fossila bränslen. Den kortsiktiga realiteten är att världsekonomin fortfarande drivs av kolväten, och de institutioner som ordnar kapitalet fortsätter att få betalt för att möta den efterfrågan.
The Guardians artikel börjar med en protest utanför en bank. Rapporten som tidningen hänvisar till slutar med en större siffra: hundratals miljarder i ny finansiering till fossila bränslen bokförd under ett enda år.