Fem byggnadsarbetare dog när bygghiss föll i Sundbyberg
Solna tingsrätt frikänner vd och två montörer när ansvaret för kontroller inte går att reda ut trots konstaterat skruvfel, skadestånd och företagsbot faller och kostnaden hamnar hos anhöriga och försäkringssystem
Bilder
Fem dog när bygghiss rasade – åtalade frias
di.se
Polisens kriminaltekniker vid olycksplatsen i Ursvik i Sundbyberg där fem män omkom i en hissolycka 2023. Arkivbild. Foto: Magnus Lejhall/TT
Magnus Lejhall/TT
Fem arbetare omkom när en byggnadsbygghiss föll vid en byggarbetsplats i Sundbyberg 2023. I veckan frikände Solna tingsrätt samtliga tre åtalade – en verkställande direktör och två montörer – efter att ha bedömt att åklagaren inte lyckats styrka ansvar bortom rimligt tvivel, rapporterar Dagens Industri och Aftonbladet.
Tingsrätten pekar på en utredning som aldrig lyckades ge en fullständig bild av hur ansvaret för kontroller och besiktningar egentligen var fördelat, eller när dessa kontroller skulle ha gjorts. Samtidigt slår utredningen fast ett konkret tekniskt fel, enligt DI: bärande skruvförband mellan två mastsektioner saknades. Den bristen upptäcktes varken vid monteringen eller vid senare kontroller. Resultatet blir en paradox som inte är ovanlig i stora olycksmål: en tydlig mekanisk orsak, men ett ansvar som inte går att knyta till en bestämd person på ett sätt som håller i domstol.
Aftonbladet citerar Byggnads ordförande Kim Söderström, som kallar domen en skandal och ifrågasätter om rättsväsendet har kompetens och kapacitet att hantera arbetsplatsolyckor av den här storleken. Domstolens slutsatser fick också ekonomiska följder. Krav på företagsbot avvisades, och skadeståndskraven föll i och med frikännandena, skriver DI. I praktiken hamnar kostnaderna för ett dödligt haveri där de ofta hamnar när ingen döms: hos anhöriga, försäkringssystem och det bredare kollektivet, medan kedjan av upphandling, underentreprenörer och kontrollled i juridisk mening består.
Fallet blottlägger en återkommande institutionsfråga i dagens byggsektor: arbetet styckas upp på många företag och roller, medan dokumentation och kontroll lätt blir något som skjuts nedåt i hierarkin och behandlas som administration. När olyckan väl är ett faktum kan varje led hänvisa vidare – montering, kontroll, arbetsledning, organisation – och åklagaren måste inte bara visa vad som gick sönder, utan också vem som vid just den tidpunkten hade en klart definierad och bevisbar plikt att förhindra det. Tingsrättens fokus på luckor i utredningen antyder att även efter en stor händelse kan spårbarheten vara för svag för att bära individuellt straffansvar.
DI noterar att bygghissen var tillverkad av Alimak, men domen rörde inte Alimak eller dess verkställande direktör. Domen kan överklagas till hovrätten.
Tingsrätten godtog att hissen föll därför att avgörande skruvförband saknades. Den godtog också att bevisningen inte visade vem som bar ansvaret för att se till att de fanns på plats.