Miljontals bostäder i London hotas av sättningsskador
Brittiska geologer pekar ut krympande lerjord efter rekordvarm och rekordtorr vår och varnar för ökande risk med hetare somrar, sprickor i putsen blir bankernas problem när försäkringsnotan stiger och bolån stoppas
Bilder
Signs of subsidence include diagonal cracks around window and door frames. It can substantially reduce a property’s value and lends will often refuse to offer mortgages until it has been resolved. Photograph: Avalon/Construction Photography/Alamy
theguardian.com
Under första halvåret 2025 betalade brittiska försäkringsbolag ut 153 miljoner pund i skadeersättningar kopplade till sättningar, efter att landet haft sin varmaste vår som uppmätts och sin torraste vår på mer än 50 år. Tidningen The Guardian rapporterar att en ny analys från British Geological Survey (BGS) nu pekar ut miljontals bostäder i London och delar av sydöstra England som sårbara, när varmare och torrare somrar gör att lerjordar krymper och drar i husgrunder.
Själva mekanismen är välkänd, men riskkartan flyttar på sig i takt med vädret. Enligt The Guardian har BGS-forskare kombinerat geotekniska data med scenarier för framtida nederbörd och temperatur för att identifiera var så kallade krymp- och svällsättningar är mest sannolika i Storbritannien. London sticker ut både eftersom förändringarna i nederbörd och temperatur väntas bli större där och eftersom stadens täthet gör att små markrörelser snabbt blir ett massproblem för fastigheter. Det som först ser ut som en klimatfråga blir i praktiken en fråga om balansräkningar: sättningar kan sänka värdet på en bostad kraftigt, och långivare vägrar ofta bolån tills problemet åtgärdats.
Åtgärderna är sällan billiga eller snabba. The Guardian skriver att riskminskning kan handla om markstabilisering, förstärkning av grunden, byte av ledningar för vatten och avlopp eller att ta bort träd och vegetation som förvärrar uttorkningen av jorden. Det är ingen samlad satsning på infrastruktur, utan ingenjörsarbeten som beställs och betalas hus för hus, ofta först när skadorna redan syns: diagonala sprickor kring dörrar och fönster, lutande golv. Resultatet blir ett system där kostnaderna slår till som enskilda chocker, medan drivkrafterna är regionala och byggs upp över tid.
BGS:s beräkningar flyttar frågan från enstaka berättelser till en planeringshorisont. Till år 2070 kan, enligt The Guardian, omkring 500 000 fastigheter påverkas av krymp- och svällsättningar i ett lågutsläppsscenario i linje med Parisavtalet. I ett medelutsläppsscenario som ligger närmare dagens utveckling stiger siffran till över 1,8 miljoner. För London särskilt citerar The Guardian en uppskattning att över 26 procent av fastigheterna kan påverkas i medelscenariot, med stadsdelar som Camden, Islington och Barnet bland de mest utsatta.
Följdverkningarna syns redan i hur risk prissätts. Skadeersättningar leder till högre premier och stramare riskbedömningar; bolåneavslag kan frysa bostadsaffärer; och reparationer kan vältra över kostnader på husägare som aldrig valt marken under sina hus. Kommuner kan påverka träd, dagvattenhantering och planregler, men ansvar och kostnader är splittrade mellan privata ägare, försäkringsbolag och ledningsägare. Därmed finns ingen enskild aktör som har både mandat och incitament att minska den samlade exponeringen.
BGS-analysen pekar ut ett brett sårbart bälte från Oxford upp till The Wash, men Londons koncentration av äldre bostadsbestånd gör att små markrörelser kan bli ett finansiellt problem för hela staden. Sprickorna börjar i putsen – och dyker sedan upp i bolåneansökan.