Sverige

Hemtjänstens bilar i Torshälla saboteras

Laddkablar till elbilar klipps och registreringsskyltar stjäls, personal kör olagligt för att hinna till äldre medan kommunen dröjer med övervakningskameror

Bilder

Hemtjänsten i Torshälla har utsatts för stölder och vandalism. Hör enhetschefen Anna Lejdegård och personalen berätta om hur det här påverkar verksamheten. Foto: SVT/Albin Aghamn Hemtjänsten i Torshälla har utsatts för stölder och vandalism. Hör enhetschefen Anna Lejdegård och personalen berätta om hur det här påverkar verksamheten. Foto: SVT/Albin Aghamn SVT/Albin Aghamn

Hemtjänstgrupper i Torshälla uppger att deras kommunala bilar utsatts för en rad stölder och skadegörelse som nu kulminerat i att laddkablar till elbilar klipps av, rapporterar SVT Sörmland. Personal som SVT talat med säger att de inte förstår varför någon ger sig på hemtjänsten, och att händelserna skapar ”väldigt stor stress” i arbetspass som redan styrs av tajta scheman och fasta tidsfönster. Mönstret som beskrivs omfattar skador på fordon, stulna registreringsskyltar och den senaste kabelklippningen – allt sådant som direkt hindrar personalen från att ta sig till äldre brukare.

Den mest avslöjande detaljen är inte skadegörelsen i sig, utan vad den tvingar fram i nästa steg. Enhetschefen Anna Lejdegård säger till SVT att när registreringsskyltar stals körde personalen vidare ”olagligt” för att hinna till brukarna, med motiveringen att besöken måste gå först. I praktiken innebär det att risken flyttas nedåt i organisationen: den enskilda undersköterskan förväntas bära risken för en kontroll, för ansvar vid en incident och för att i efterhand få skulden. Den omedelbara följden av att inte köra är däremot konkret: en läkemedelskontroll som uteblir, en måltid som aldrig levereras eller en äldre person som lämnas utan hjälp. Kommunen får kontinuitet i stunden, medan den juridiska utsattheten och den moraliska pressen koncentreras till individen.

Händelserna blottlägger också hur elektrifiering flyttar var systemen brister i vardagliga offentliga tjänster. En avklippt laddkabel kan göra en bil lika obrukbar som ett punkterat däck, men åtgärden beror på tillgång till ersättningsutrustning och fungerande, säkra laddrutiner. När fordonsflottor går på bränsle blir sabotage ofta synligt och mer sporadiskt; med laddinfrastruktur kan en tyst handling på en parkeringsplats rasera en hel förmiddags ruttplanering. Tekniken är inte i sig problemet, men den förskjuter sårbarheten mot delar som är lätta att störa och svåra att övervaka utan kameraövervakning.

Lejdegård säger att hon vill att kommunen sätter upp övervakningskameror, men att det ännu inte skett och att hon väntar på stöd för att kunna införa det. SVT uppger att man sökt ansvariga tjänstemän i Eskilstuna kommun utan att få svar. Resultatet blir ett välbekant glapp mellan den som kan besluta om förebyggande åtgärder och den som betalar driftkostnaden när förebyggandet saknas: personalen tvingas improvisera, polisanmälningar staplas på varandra och brukarna förväntar sig ändå att det ringer på dörren som vanligt.

I Torshälla polisanmäler hemtjänsten händelserna medan man väntar på besked om kameror – och under tiden fortsätter laddkablarna att försvinna, en avklippt kabel i taget.