Kuba lovar ekonomiska reformer för 2026

Kubas president Miguel Díaz-Canel tillkännagav den 12 juni vad statliga medier kallar ett ”ekonomiskt och socialt program för 2026”, ett paket av strukturreformer som ska lätta på greppet om en ekonomi i kris. Enligt El País handlar det bland annat om att flytta ut delar av statsapparaten, låta statliga företag delta på valutamarknaden, tillåta investeringar från kubaner i utlandet samt stegvis avveckla subventioner för vissa varor och i stället rikta stödet mot ”sårbara personer”. Planen utlovar också färre ministerier och färre byråkratiska tjänster, där besparingarna ska användas till en framtida lönereform i den budgetfinansierade offentliga sektorn.

Detaljerna spelar roll, eftersom Kubas problem inte är brist på planer utan brist på handlingsutrymme. El País tecknar en bakgrund av kroniska varubrist­er, energisammanbrott och växande oro för sociala protester, samtidigt som USA:s sanktioner fortsätter att begränsa handel och finansiering. I det trånga läget försöker regeringen ändra hur pengar och ansvar rör sig inom systemet: kommuner ska få större självbestämmande över intäkter i utländsk valuta, och lokala myndigheter ska få i uppgift att godkänna privata företag för att ”snabba på pappersarbetet”. Statliga företag – den ”socialistiska statliga företagsformen” – utlovas frihet från ”yttre inblandning” i ledningen, inklusive möjligheten att utforma lönesystem utan reglerade tak.

Det är ett stort löfte från en stat som sedan 1959 byggt sin makt på central fördelning, och det skapar nya tryckpunkter. Om kommuner får behålla och använda utländsk valuta blir lokala tjänstemän grindvakter till den bristvara alla behöver för import, bränsle och reservdelar. Om statliga företag får sätta löner och få direkt tillgång till hårdvaluta erkänner regeringen indirekt att den framväxande privata sektorn har haft starkare drivkrafter, och att den offentliga löneutbetalningen inte kan hållas nere hur länge som helst utan följder. Reformpaketet nickar också åt en turismmodell under press: El País uppger att fastighetssektorn ska öppnas efter att stora internationella hotellkedjor dragit sig ur i spåren av USA:s sanktioner, att reglerna för att fördela obrukad mark ska lättas och att producenter ska få tillgång till verkliga bankkonton i utländsk valuta.

Díaz-Canel beskrev enligt El País kursändringen som pragmatism under ”maximalt tryck från USA”, och betonade att revolutionen ”fortfarande finns” och att landet fortsätter att fungera. Prövningen blir om staten faktiskt förmår tolerera de ojämna utfall som sådana verktyg ger: större lokalt handlingsutrymme, större lönespridning och tydligare vinnare – utan att återfalla i tillfälliga ingripanden när missnöjet växer.

Än så länge är reformplanen ett dokument och ett tv-sänt budskap. Varubristen och strömavbrotten som den sägs råda bot på fortsätter att styra vardagens rytm.