Thailands prinsessa Bajrakitiyabha förs i kunglig begravningskortege genom Bangkok
Dog efter långvarig koma sedan kollaps under hundträning och har varit inlagd sedan december 2022, sorgeceremonin visar monarkins förmåga att mobilisera ordning med avstängda gator och koreograferade folkmassor
Bilder
The procession transports the princess’s body to the Grand Palace in Bangkok. Photograph: Adryel Talamantes/Zuma Press Wire/Shutterstock
theguardian.com
Mourners near the Grand Palace wait for the procession. Photograph: Chalinee Thirasupa/Reuters
theguardian.com
Wanida Lainun. Photograph: Natasha May/The Guardian
theguardian.com
Mourners pay respects as the procession passes by. Photograph: Natasha May/The Guardian
theguardian.com
Mourners walk to the Grand Palace for the funeral bathing ceremony. Photograph: Natasha May/The Guardian
theguardian.com
Thailands prinsessa Bajrakitiyabha fördes på lördagen i en kunglig begravningskortegé från sjukhuset genom centrala Bangkok till Stora palatset, efter att ha avlidit tidigare i veckan efter en långvarig koma, rapporterar Guardian. Gator stängdes för trafik när tusentals sörjande, klädda i svart, kantade färdvägen. Tjänstemän i vita uniformer gjorde honnör och sjuksköterskor föll ned på knä och bugade djupt. Hennes far, kung Maha Vajiralongkorn, följde bakom den silverfärgade bilen som transporterade kroppen.
Bajrakitiyabha hade legat på sjukhus sedan december 2022 efter att ha kollapsat under hundträning, enligt Guardian. Tidningen beskriver hur sörjande väntade sedan morgonen i het, fuktig väderlek med paraplyer och solfjädrar, och senare deltog i en ceremoniell tvagning vid Stora palatset när ritualerna inleddes. I ett land där monarkin fortfarande är en bärande institution blir sådana offentliga ritualer också en uppvisning i administrativ förmåga: avspärrade vägar, samordnade uniformer, kontrollerade folkmassor och en enda officiell bild som sänds utåt.
Prinsessans offentliga roll förklarar också varför ceremonin blev så omfattande. Guardian skriver att hon var jurist och hade statliga uppdrag, bland annat som ambassadör i Österrike och inom det kungliga säkerhetskommandot. Hon förknippades också med verksamheter som framställdes som samhällstjänst – kampanjer för kvinnliga fångars rättigheter och stöd vid katastrofhjälp – vilket gav anhängare konkreta berättelser att hänvisa till på gatan. En sörjande nämnde ett projekt för att hjälpa mindre bemedlade i Chiang Mai; en annan mindes översvämningshjälp på 1990-talet, däribland initiativet ”Vänner i nöd (av ’Pa’)” under Thailändska Röda Korset.
Kunglig sorg i Thailand är aldrig enbart privat. Staten kan begära synligt deltagande – svarta kläder, timmar av väntan i hettan – eftersom kostnaderna sprids över miljontals människor, medan vinsten av ett enhetligt skådespel tillfaller institutionen. Samtidigt ger ritualen utrymme för verklig sorg som är svår att skilja från medborgerlig plikt; Guardian beskriver tysta bugningar, tårar och en folkmassa som inte behövde uppmanas när kortegefordonen väl anlände.
Processionen pekar också på en olöst praktisk fråga: tronföljd och kontinuitet hanteras offentligt långt innan de diskuteras i lagtext. Prinsessan, allmänt känd som ”prinsessan Bha”, var en igenkännbar arbetande kunglig med ett ansvarsområde som sträckte sig bortom ceremonier till domstolar, fängelser och säkerhet. Hennes frånvaro lämnar institutionen med en offentlig gestalt mindre som i praktiken kunde förkroppsliga modernitet utan att reglerna ändrades.
På lördagseftermiddagen rensades Bangkoks huvudleder så att en silverfärgad bil kunde köra från ett sjukhus till Stora palatset.