Ebolateam drivs ut ur flyktingläger i Kongo
Två kvinnor dör men boende förnekar ebola och smittspårning stoppas, samma utbrottshantering bromsas även i Kenya när USA vill lägga karantän på militärbas och låta andra bära risken
Bilder
Photo of Beth Mole
arstechnica.com
Ebolainsatser kördes bort från ett flyktingläger i östra Demokratiska republiken Kongo efter att två kvinnor avlidit där och de boende vägrat acceptera diagnosen, rapporterar The Independent. Lägret Kpangba hyser tiotusentals människor som drivits på flykt av mellanfolkgruppsvåld, och lokala hälsomyndigheter uppger att de sedan dödsfallen inte kunnat spåra vilka som kan ha smittats.
Det handlar inte bara om ett ”kommunikationsproblem”. Hela ebolabekämpningen bygger på tillträde, samarbete och elementär dokumentation: att kunna spåra kontakter och genomföra säkra begravningar. Men de åtgärder som bromsar smittan innebär också omedelbara kostnader för familjerna: begränsningar av begravningar, karantän och att kroppar förs bort. I Kpangba sade invånare till insatspersonalen att kvinnorna inte dött av ebola, och grupper från provinsens hälsoministerium, Världshälsoorganisationen och andra aktörer tvingades lämna platsen. Chefläkaren för den lokala hälsovårdszonen beskriver ett bredare misslyckande att följa upp kontakter i ett lapptäcke av fördrivningsplatser i ett tätbefolkat gruvområde.
Ars Technica, som sammanfattar utbrottsdata och modellering, uppger att antalet bekräftade fall i Kongo fortsatt stiga och att hälsoexperter fruktar att utbrottet kan växa kraftigt utan uthållig isolering och spårning. I samma genomgång beskrivs en separat konflikt i Kenya, där protester bröt ut mot USA:s planer på en karantänanläggning vid en militärbas – trots att Kenya inte är drabbat av utbrottet. Kenyanska läkarfack och demonstranter menade att landet ombads ta den politiska och biosäkerhetsmässiga risken för en amerikansk politik som syftade till att hålla personer exponerade i USA borta från hemlandet. En kenyansk domstol stoppade anläggningen tillfälligt, samtidigt som rapporten säger att förberedelserna fortsatte.
Tillsammans visar fallen hur en internationell hälsoinsats kan bromsas från två håll. I östra Kongo möter insatserna lokal misstro och fysiska angrepp mot behandlingscentrum – ett mönster som setts i tidigare utbrott – samtidigt som konflikt och stora läger gör även enkel övervakning svår. I Kenya är tvisten inte ett lokalt utbrott, utan vem som ska bära nackdelarna av en främmande regerings rese- och karantänbeslut, och hur snabbt en smittskyddsåtgärd förvandlas till en folkomröstning om självbestämmande och beskyddarsystem.
I Kpangba säger läkare att det fortfarande saknas praktiska förebyggande åtgärder i fördrivningsplatserna utöver begränsad information till allmänheten, och kontakterna till de första dödsfallen har ännu inte spårats.