Fotbolls-VM 2026 blir 39 dagar långt jättespektakel i USA Mexiko och Kanada

Fotbolls-VM för herrar 2026 pågår i 39 dagar i USA, Mexiko och Kanada. Totalt deltar 48 lag som spelar 104 matcher på 16 arenor. Enligt El País räknar Internationella fotbollsförbundet med en publik i miljardklassen och marknadsför prognoser om stora ekonomiska följdverkningar världen över. Samtidigt visar tidningens granskning att det är värdländernas offentliga sektor som fortsatt betalar för det oglamorösa: säkerhet, åtgärder mot drönare och reparationer i transportsystemen.

El País beskriver en modell som blivit norm för stora evenemang: Internationella fotbollsförbundet säljer tv-rättigheter och sponsorpaket, medan regeringar och städer garanterar villkoren som gör evenemanget möjligt. En beräkning från Bank of America, som tidningen hänvisar till, uppskattar att omkring sex miljarder människor kommer att se åtminstone delar av mästerskapet via tv, strömmande sändningar eller sociala medier. Den räckvidden gör sändningsrättigheterna ovanligt värdefulla. Internationella fotbollsförbundet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling anger i en gemensam rapport, som El País refererar, att turneringen skulle öka världens samlade produktion med 41 miljarder dollar och skapa hundratusentals arbetstillfällen, samt ge miljardbelopp i skatteintäkter till Nordamerikas offentliga kassor. Dessa rubriksiffror står bredvid mer konkreta kostnadsposter: USA:s regering har enligt El País lagt cirka 1,2 miljarder dollar kopplat till turneringen, varav mer än hälften på säkerhet i elva amerikanska värdstäder och ytterligare 500 miljoner dollar på att förhindra drönarattacker.

Den här upplagan blir billigare att genomföra än de senaste världsmästerskapen eftersom arenorna redan finns och värdstäderna i stor utsträckning undvikit den sorts stadsombyggnader som präglade Qatar 2022 och tidigare Ryssland 2018 och Brasilien 2014. El País noterar att USA använder stora arenor för amerikansk fotboll i stället för att bygga nya, och att värdstäderna inte dragit i gång omfattande omdaningsprojekt. Det minskar risken för de mest synliga monumenten över felinvesteringar, men förändrar inte grunduppgörelsen: arrangören behåller intäktsströmmar som skalar globalt, medan lokala myndigheter tar kostnaderna för polisinsatser, krisplanering och slitage på infrastruktur. Till och med ”besparingarna” är delvis en bokföringsfråga — säkerhet och kontroll av luftrum är offentliga funktioner som kan byggas ut för en turnering och därefter bakas in i ordinarie budgetar.

Politiken följer pengarna. El País pekar på en arbetsgrupp i Vita huset ledd av Andrew Giuliani, som hävdar att USA har värdskapet mer effektivt än tidigare länder eftersom man kan luta sig mot befintlig infrastruktur. Det argumentet är lättare att framföra när investeringskostnaderna redan är tagna och de löpande merkostnaderna kan spridas över skattebetalare som aldrig skrev under avtalen.

Den 19 juni, skriver El País, spelades en match mellan Haiti och Brasilien i Philadelphia. Biljetterna, sändningstiderna och sponsorpengarna rörde sig över världen; systemen mot drönare och polisens övertid stannade lokalt.