Barnfamilj vräks i Järfälla efter att socialtjänsten agerar för sent

En barnfamilj vräktes i Järfälla efter att kommunens socialtjänst inte agerade trots upprepade varningar om obetald hyra. Det framgår av Mitt i och av kommunens egen Lex Sarah-utredning. Enligt granskningen kom ett första krav från inkasso i juni förra året. Senare fick socialtjänsten, senast i slutet av augusti, besked om att familjen riskerade att förlora lägenheten inom några veckor. Beslut om stöd fattades först fem veckor efter den varningen – för sent för att stoppa vräkningen.

Fallet visar hur den kommunala ”tryggheten” kan fallera på den mest elementära punkten: att en räkning betalas i tid när barn berörs. Familjen hade fått försörjningsstöd vid flera tillfällen genom åren, men ansökningar avslogs också flera gånger på grund av bristfällig dokumentation, enligt rapporten. Socialtjänsten kände till att familjen hade svårt att få fram de handlingar som krävdes, men gav ändå inte verkningsfull hjälp förrän i början av oktober. Då hade vräkningen redan knuffat hushållet ut ur den ordinarie hyresmarknaden och in i ett ”socialt kontrakt”, ett parallellt bostadsspår som normalt innebär mindre stabilitet och färre valmöjligheter.

Kommunens utredning pekar på välkända driftproblem snarare än ett enskilt misstag: hög personalomsättning, svag samordning mellan enheter och ärenden som skickas mellan olika handläggare. Tidpunkten spelade också in. Handläggningen skedde under sommaren, då granskningen beskriver att många nyanställda fanns på plats, vilket ökade friktionen i rutiner som är beroende av snabbhet och tydligt ansvar. Socialstyrelsens vägledning, som artikeln hänvisar till, betonar att socialtjänsten ska agera skyndsamt när hyresvärdar signalerar uppsägning på grund av hyresskulder, särskilt när barn påverkas. Här kom signalerna – men systemet behandlade dem som vanlig pappershantering.

Järfällas socialdirektör David Gyllenstråle säger till Mitt i att kommunen har anställt fler inför denna sommar än förra året och att arbetsbelastningen är lägre. Kommunen uppger också att personalen fått information om skyldigheten att hjälpa enskilda att få fram efterfrågade dokument, och att det nu är obligatoriskt att i utredningar notera om en person tidigare varit känd av socialtjänsten. Men inget av detta ändrar den centrala noteringen i Lex Sarah-rapporten: beslutsklockan hann ringa ut innan hyresklockan gjorde det.

Själva vräkningen är ett konkret förvaltningsutfall med lång svans. En familj förlorar ett förstahandskontrakt, medan kommunen tar på sig ett fortlöpande ansvar genom sociala boendelösningar. Lex Sarah-utredningen slår fast att det som hände var ett allvarligt missförhållande – och att liknande brister har rapporterats tidigare.

I akten är den avgörande tidsrymden inte månader av skuld, utan fem veckor mellan en varning och ett beslut: tillräckligt länge för att hyresvärdens process ska hinna bli klar, och tillräckligt kort för att ingen ska kunna hävda att tidsfristen var okänd.