Costa Ricas socialförsäkringsfond Caja knäar under vårdköer

Costa Ricas socialförsäkringsfond – ”Caja”, myndigheten som driver offentliga vårdcentraler, sjukhus och landets viktigaste pensionssystem – har blivit landets mest omstridda samhällsinrättning. El País rapporterar att sjukvården knäar under trängsel och köer, samtidigt som Internationella valutafonden varnar för att huvudsystemet för pensioner kan tömma sina reserver redan i mitten av 2030-talet om inga reformer görs.

På sjukhuset Calderón Guardia i San José beskriver El País ett system där efterfrågan syns i almanackan snarare än i rubrikerna. En cancerpatient som reser varje vecka från Limón fick en tid för en undersökning som låg flera år fram i tiden. I hela landet överstiger väntelistan för radiologiska undersökningar 631 000 fall, med genomsnittliga väntetider för vissa prov som mäts i mer än ett år. Köerna till operationer uppgår till hundratusentals, och för allmän kirurgi på samma sjukhus ligger väntan i genomsnitt runt två år.

Caja är inget litet sidoprogram. Enligt El País överstiger budgeten 13,3 procent av bruttonationalprodukten och myndigheten sysselsätter mer än 35 000 vårdanställda. Den storleken gör att varje justering i regelverket blir en arbetsmarknadskonflikt och varje flaskhals blir en fråga om statsfinanser. Tidningen uppger att många specialistläkare har sagt upp sig de senaste åren efter förändringar i löneskalorna – ett administrativt beslut som direkt ger färre genomförda ingrepp, längre köer och en högljudd politisk strid om huruvida institutionen svälts eller helt enkelt missköts.

Pensionsdelen har sin egen obönhörliga matematik. Costa Ricas medellivslängd är över 80 år, vilket är en framgång – tills avgiftsunderlaget inte längre hänger med alla år av utbetalningar. El País noterar en växande oro bland yngre och medelålders arbetstagare för om pensionssystemet för invaliditet, ålderdom och efterlevande (IVM) kommer att finnas kvar för dem. Internationella valutafondens varning om att reserverna kan ta slut bygger inte på ideologi utan på räkning: hur många som betalar in, hur förmånerna räknas upp och hur länge pensionärer tar ut ersättning.

Följdverkningarna syns redan i människors beteende. När vårdtiderna glider in i nästa årtionde flyttar hushåll som har råd sina ingrepp till privata mottagningar; de som inte har råd tvingas vänta, improvisera, skjuta upp eller resa. En operation som enligt El País kan kosta upp till 10 miljoner colón i privat vård är just den typ av räkning som Caja är tänkt att bära – tills kapacitetsbrist gör ”allmän täckning” till ransonering genom tid.

I San José är sjukhuskorridorerna fulla, och de viktigaste datumen i systemet är inte längre födelsedagar eller pensionsåldrar, utan året som står tryckt på kallelsen till en undersökning.