Asien

Hundratusentals människohandlas till bedrägerifabriker i Sydostasien

The Guardian skildrar inlåsta arbetare i Laos Myanmar och Kambodja som tvingas driva nätbedrägerier med falska profiler och låtsasinvesteringar i kryptovalutor, razzior fritar tiotusentals men anläggningarna öppnar på nytt och flyttar vidare som en rörlig industrikedja

Bilder

Hundreds of thousands of people have been trafficked into the Golden Triangle’s scam compounds, where day-to-day life consists of forced labour, cramped living conditions and beatings. For women, there is the additional trauma of sexual abuse. Illustration: Masha Foya/The Guardian Hundreds of thousands of people have been trafficked into the Golden Triangle’s scam compounds, where day-to-day life consists of forced labour, cramped living conditions and beatings. For women, there is the additional trauma of sexual abuse. Illustration: Masha Foya/The Guardian theguardian.com
Offices at Shunda Park, a cyberscam compound in Myanmar captured by Karen rebels from the junta-allied militia guarding the complex. Photograph: Jes Aznar/NYT/Redux/eyevine Offices at Shunda Park, a cyberscam compound in Myanmar captured by Karen rebels from the junta-allied militia guarding the complex. Photograph: Jes Aznar/NYT/Redux/eyevine theguardian.com
Trafficking victims from various countries, who worked in the KK Park cyberscam compound, sit with their belongings after crossing the Thai border. Photograph: Thai News Pix/AFP/Getty Trafficking victims from various countries, who worked in the KK Park cyberscam compound, sit with their belongings after crossing the Thai border. Photograph: Thai News Pix/AFP/Getty theguardian.com
Photographs and props used to create fake online personas to lure cyberscam victims found at Shunda Park. Photograph: Jes Aznar/NYT/Redux/eyevine Photographs and props used to create fake online personas to lure cyberscam victims found at Shunda Park. Photograph: Jes Aznar/NYT/Redux/eyevine theguardian.com
Accommodation at KK Park, one of the major cyberscam centres. Like many of the compounds, it had armed guards, watchtowers and checkpoints. Photograph: Jittrapon Kaicome/The Guardian Accommodation at KK Park, one of the major cyberscam centres. Like many of the compounds, it had armed guards, watchtowers and checkpoints. Photograph: Jittrapon Kaicome/The Guardian theguardian.com

Hundratusentals människor har lockats eller tvingats in i bedrägerianläggningar i delar av fastlands-Sydostasien, enligt The Guardian. Genom polisrazzior och vittnesmål från överlevande tecknas en bild av vad som pågår bakom skärmarna: inhägnade områden i Gyllene triangeln och på andra håll i Laos, Myanmar och Kambodja där arbetare hålls instängda under trånga förhållanden, misshandlas och tvingas bedriva nätbedrägerier under långa nattpass. I ett fall som The Guardian återger lyckades en kvinna som förts till Laos fly under ett arbetspass efter att hon via en delad smarttelefon kontaktat en taxiförare och tagit sig till ett sjukhus.

Affärsmodellen känns igen av den som sett ”grisuppfödningen” spridas i västerländska sociala medier: falska profiler på plattformar som Facebook och Instagram, manusbundna samtal som övervakas av arbetsledare och en långsam tratt där offret leds in i påstådda investeringar i kryptovalutor, underbyggda med fabricerade skärmbilder som visar låtsasvinster. Det som razziorna visar är inte bara att bedrägerierna drivs industriellt, utan att arbetskraften i stor skala hålls kvar med tvång. The Guardian uppger att tiotusentals människor har befriats vid räder, vilket antyder en omsättning där anläggningar kan tappa personal och ändå öppna igen, rekrytera och växa. Överlevande berättar att de sålts vidare mellan olika platser, en detalj som gör att anläggningarna framstår mindre som isolerade brottsnästen och mer som en regional marknad för fångar.

Kvinnors berättelser lägger till ytterligare en dimension: sexuellt våld som straff och kontroll i anläggningar som tidigare antagits hysa mest män. The Guardian beskriver ”mörka rum” där kvinnor utsattes för övergrepp efter att ha vägrat nå bedrägerimål, och uppgifter om gruppvåldtäkter som disciplinära medel. De påstådda operatörerna beskrivs som kinesiska och taiwanesiska kriminella syndikat, en gränsöverskridande struktur som försvårar ingripanden. Anläggningarna ligger i jurisdiktioner med ojämn statlig förmåga och, i vissa områden, beväpnade aktörer med egna intäktsbehov. När ”produkten” är digital och offren befinner sig utomlands blir de lokala kostnaderna för att tolerera industrin lättare att blunda för – tills traffickingoffer börjar korsa gränser i stora antal och räder blir en diplomatisk nödvändighet.

Bedrägerierna bygger på samma plattformar som gör identitet billig och kontroll frivillig, medan de fysiska anläggningarna bygger på en annan sorts infrastruktur: bevakade byggnader, fogliga lokala myndigheter och ett stadigt inflöde av människor som utlovas riktiga jobb. Varje räd som befriar fångar gör samtidigt verksamheten mer känd, vilket kan få syndikaten att flytta snarare än att lägga ned. Resultatet blir en brottsekonomi som fungerar som ett rörligt nät av fabriker, där offren är både arbetskraft och – till slut – bevismaterial.

The Guardians reportage innehåller bilder från kontor inne i namngivna anläggningar och från traffickingoffer som korsar gränsen till Thailand. Den mest konkreta detaljen är också den enklaste: bedrägerierna drivs med smarttelefoner och manus, men affären upprätthålls med låsta dörrar och misshandel.