Andy Burnham lanserar statsledd omdaning av Storbritannien

Andy Burnham använde ett tal på People’s History Museum i Manchester för att presentera vad Guardian beskriver som en plan att ”förvandla Storbritannien” och laga ett politiskt system han kallade ”trasigt”. Burnham, som tidningen pekar ut som en trolig nästa premiärminister, lovade vad han beskrev som den största omfördelningen av makt landet någonsin sett. Kärnan var ett nytt nav, ”Downing Street 10 Nord”, som ska styra resurser bort från regeringskvarteren i London. Budskapet kretsade kring mer offentlig kontroll över grundläggande tjänster – vatten, bostäder, energi och transporter – framställt som ett sätt att pressa levnadskostnaderna.

Programmet bygger på att flytta beslut och utgiftsförmåga bort från London, samtidigt som staten tar större plats där privata leverantörer blivit politiskt giftiga. Vattenfrågan har i synnerhet blivit en symbol för en reglerad privat modell där ministrar får bära rubrikerna medan bolagen sitter på balansräkningarna. Bostäder är Burnhams andra huvudpunkt: han lovade den största satsningen på kommunalt bostadsbyggande sedan efterkrigstiden, ett direkt angrepp på en marknad där planhinder, markvärden och subventionerad efterfrågan drivit priserna långt över lönerna.

Samtidigt försökte talet förekomma den fråga som brukar avsluta den här sortens löften: vem betalar. Burnham sade att han tänker hålla sig till Rachel Reeves finanspolitiska regler och upprepade formuleringar om ”sunda offentliga finanser”. Han noterade också att han tidigare argumenterat för att Storbritannien i praktiken är hårt bundet till obligationsmarknaderna. Den begränsningen är central, eftersom paketet samlar flera kapitalkrävande åtaganden – bostäder, transporter och energisystem – och dessutom antyder tidigt stöd mot levnadskostnader ”så snart jag kan”, en typ av löfte som ofta blir dyrt just när konjunkturen är som svagast.

Burnham föreslog också en ”renässans” för butiksgator genom reform av företagsbeskattningen på lokaler och en ombalansering av utbildningen där teoretiska och yrkesinriktade spår ska ges samma status. Det är områden där regeringskansliet kan ändra regler snabbare än det kan ändra resultat: kommuner kan få fler uppgifter, men utan stabila lokala skattebaser blir de lätt administratörer av centralt ransonerade pengar. Ett ”Downing Street 10 Nord”-nav lett av en tidigare verkställande direktör i Manchester kan korta beslutsvägarna, men det tar inte bort finansdepartementets vetorätt.

Burnham nämnde inte vilka som ska få tunga ministerposter och uppmanade anhängare att bortse från ”vilda spekulationer” om vem han vill ha som finansminister, även om Guardian noterar att Ed Miliband ses som en favorit. Upplägget – stora strukturreformer nu, personer och siffror senare – håller koalitionen bred, men skjuter också upp ögonblicket då konkurrerande prioriteringar måste vägas mot varandra.

Talet gav väljarna en bild av en regering som gör mer och kontrollerar mer, men som samtidigt binder sig vid samma finanspolitiska räcken som begränsat tidigare regeringar. Det hölls i ett museum byggt för att hedra den brittiska arbetarrörelsen, innan nästa budgetrad ens skrivits.