Rektorer i England blir juridiskt skyldiga stoppa mobiltelefoner i skolan
UCL-studie med 732 elever visar att elever ser förbudet som bestraffning medan lärare och föräldrar vill ha totalförbud, skolor inför skåp och förseglade påsar men elever bryter upp dem och nättrakasserier riskerar flytta utom synhåll
Bilder
The UCL report was published a day after a statutory ban on smartphones in schools in England came into force. Photograph: True Images/Alamy
theguardian.com
Från och med den här veckan är mobilförbud i engelska skolor inte längre en rekommendation utan en lagstadgad plikt för rektorer. Samtidigt visar en ny studie från University College London att många elever sannolikt kommer att uppfatta förändringen som bestraffning snarare än ordningsregel. Enligt Guardian publicerades rapporten i tisdags, dagen efter att förbudet trädde i kraft, och ansvaret flyttas nu ned till enskilda skolor och akademitruster som ska se till att telefoner inte används under skoldagen.
Forskarna har inte nöjt sig med att tala med några få extrema exempel. De har frågat 732 elever i högstadie- och gymnasieålder, 11–18 år, samt 27 lärare och 41 föräldrar, genom enkäter, intervjuer och gruppsamtal, skriver Guardian. Vuxna stödjer i stor utsträckning ett generellt förbud: 87 procent av lärarna och 88 procent av föräldrarna är för, medan 75 procent av eleverna är emot. Den sprickan spelar roll eftersom genomdrivandet inte är teoretiskt. Skolor prövar redan skåp, förseglade påsar och rena ”inga telefoner på skolområdet”-regler, och rapporten beskriver hur elever svarar med kringgåenden, som att bryta upp låsbara påsar.
Varningen i studien är inte att smarta telefoner är ofarliga. Det finns, enligt rapporten, en ”utbredd enighet” om att de kan störa undervisningen. Men elever beskriver dem också som verktyg för vardagslogistik och riskhantering: busstidtabeller, väderprognoser, läxhjälpsprogram och kontakt med stödpersoner. Särskilt flickor säger till forskarna att mobilen gör att de känner sig tryggare när de reser ensamma. Därmed blir en ordningsåtgärd i klassrummet också en avvägning om personlig säkerhet vid skolgrinden.
Rapporten tar också upp undanträngningseffekter: ett förbud kan minska synliga digitala problem i skolan, som nättrakasserier och sexuella trakasserier, men i stället flytta dem till mindre observerbara kanaler. Om elever bär med sig mindre teknik kan de samtidigt få färre omedelbara möjligheter att dokumentera händelser eller söka hjälp. Rapporten antyder också att elever kan bli mindre benägna att berätta för vuxna när själva apparaten behandlas som förbjudet gods.
Regeringens budskap har lutat åt det enkla. En talesperson för utbildningsdepartementet säger till Guardian att regeringen använder sina befogenheter för att driva fram en kulturförändring som stöds av föräldrar och skolor. UCL-författarna menar att regler som införs utan elevmedverkan riskerar att stelna till en bestraffningsspiral, där tillsynen tar personalens tid samtidigt som beteendet flyttar någon annanstans.
I praktiken lämnar den nya ordningen skolorna att lösa samma problem på hundratals olika sätt. Rapportens mest konkreta iakttagelse är att många elever redan ser förbudet inte som en rimlig gräns, utan som ett prov på om vuxenvärlden litar på dem tillräckligt för att undervisa dem – eller om den i stället tänker bevaka och bestraffa.