Opinion

George Monbiot: Högerpress driver med värmevarningar och skolstängningar

Jämför med 1976 trots att skolor stängde även då och dagens fuktiga hetta ger större hälsorisker, kravet att lita på sunt förnuft blir ett spel med barn och anställdas kroppar

Bilder

Pupils at the Harris academy primary Mayflower in Grays, Essex, during last week’s heatwave. Photograph: Jack Taylor/Reuters Pupils at the Harris academy primary Mayflower in Grays, Essex, during last week’s heatwave. Photograph: Jack Taylor/Reuters theguardian.com
George Monbiot George Monbiot theguardian.com
Photograph: The Telegraph Photograph: The Telegraph theguardian.com
Photograph: The Sun Photograph: The Sun theguardian.com

Elever på en grundskola i Grays i Essex fick förra veckan försöka lära sig under en värmebölja, samtidigt som delar av Storbritannien grälade om huruvida officiella varningar var ”alarmism”. I en krönika i Guardian pekar George Monbiot på en rad kommentarer i högertidningar – särskilt i Telegraph, Sun och Daily Mail – som hånar budskap om värmerisker och skolstängningar, och som framställer färgkodade värmekartor som en överreaktion.

Monbiots måltavla är mindre vädret än politiken kring vem som får behandla hetta som ett rent obehag. Telegraph, noterar han, publicerade en ledare med rubriken ”Alarmism om varmt väder behandlar allmänheten som barn”, där man klagade på att ”myndigheterna” numera föreläser folk vid ”varje tillfälle” och i stället borde lita på att människor själva vidtar försiktighetsåtgärder. En krönikör i Telegraph, Ysenda Maxtone Graham, citeras när hon använder värmeböljan 1976 som bevis för att britter en gång klarade sig utan ”förmyndaringripanden”, beskriver dagens hälsobudskap som ”nedlåtande” och ”befängda” och minns hur barn och lärare ”svettades i 30-gradiga klassrum” utan att skolor stängde. Jane Moore i Sun driver ett liknande resonemang, menar att skolor bör hålla öppet och lyfter 1976 som ett riktmärke för ”sunt förnuft”; även Daily Mail ska, enligt Monbiot, ha hävdat att skolor höll öppet då.

Krönikan lutar tungt mot en praktisk invändning: jämförelsen med 1976 är omstridd även på sina egna villkor. Monbiot hänvisar till Carbon Brief-journalisten Leo Hickman, som påpekar att skolor faktiskt stängde tidigt under värmeböljan 1976. Han noterar också att juni 1976 inte nådde de temperaturrekord som sattes under den senaste värmen, och att 1976 var torrt medan den senaste hettan kom med hög luftfuktighet – förhållanden som ökar hälsoriskerna även när toppnoteringarna ser likartade ut.

Under mediebråket ligger ett enklare problem: många vet inte vad de ska göra när värme blir farlig. Monbiot hänvisar till Röda korsets fynd från 2023 om svag förståelse för värmerisker i Storbritannien, samt en undersökning från 2022, rapporterad i tidskriften Energy Research & Social Science, där 49 procent av deltagarna hade liten eller ingen kunskap om hur man hanterar extrem värme. Det gör parollen ”lita på att folk vidtar åtgärder” mindre till en princip om frihet än till ett spel med insatser: antagandet att hushållen redan har informationen, tiden och de fysiska förutsättningarna för att skydda sig.

Värmevarningar handlar i denna framställning inte främst om att övertyga de självsäkra och välbeställda, utan om att nå dem som inte uppfattar en växande risk förrän den blir ett akut sjukdomsfall. Skolor och arbetsplatser hamnar i centrum eftersom de samlar ansvaret: när en byggnad är för varm är den som beslutar om stängning också den som får skulden för störningarna, medan kostnaderna för att hålla öppet sprids över barn, personal och sjukvård.

Förra veckans klassrum i Grays var verkliga, och striden om huruvida människor ska varnas fördes mest i spalterna.