Fyra dör i trängsel vid Självständighetsängeln i Mexico City, omkring en miljon firar Mexikos VM-seger mot Ecuador och folkmassan blir en kvävningsfälla, staden får ännu en jättetillställning utan biljetter kapacitetsgränser eller ansvarig arrangör

Bilder

bnonews.com

Fyra personer dog vid Självständighetsängeln i Mexico City efter att folkmassor trängt sig in vid monumentet för att fira Mexikos seger mot Ecuador i världsmästerskapet i fotboll, rapporterar BNO News. Polisen uppgav att dödsfallen inträffade när mycket stora mängder människor samlades längs Paseo de la Reforma, en paradgata som i praktiken blivit standardplatsen för nationella firanden. Enligt BNO News kom omkring en miljon människor till monumentet efter att Mexiko gått vidare, vilket gjorde en välkänd samlingspunkt till en plats där människor pressades samman.

BNO News skriver att tre av offren dog av kvävning efter att ha dragits ut ur trängseln. Räddningspersonal försökte återuppliva dem på plats och under transport, men de avled senare. En fjärde person dog efter att ha kommit till sjukhus med symtom som bland annat misstänkt berusning, kramper och blödningar från mag- och tarmkanalen innan personen drabbades av hjärtstopp, enligt rapporten. Polisen sade att man skulle bistå en utredning om hur offren hamnade i kläm i trängseln – ett slags efterhandsformulering som ofta följer på, snarare än förebygger, den här typen av händelser.

Självständighetsängeln är ingen improviserad plats; det är Mexico Citys mest kända samlingspunkt och används återkommande vid fotbollsfiranden, protester och offentliga evenemang. Just den vanan kan skapa en farlig föreställning om att stadens rutiner – avstängd trafik, avspärrningar och framkomlighet för räddningsfordon – automatiskt går att skala upp när ett matchresultat utlöser en massrörelse. Men säkerhet i folkmassor handlar mindre om avsikter och mer om geometri: trånga passager, hinder och takten i vilken människor anländer jämfört med takten i vilken de kan skingras.

Siffrorna i BNO News redogörelse pekar på en uppdelad verklighet som är typisk vid stora turneringar. Själva matchen drog en stor betalande publik inne på en arena med kontrollerade in- och utflöden, medan tiotusentals fler följde matchen på offentliga platser och vid arrangemang för supportrar runt om i huvudstaden. När slutsignalen sedan styr om den energin mot en enda symbolisk plats får staden ett andra evenemang – utan biljetter, utan grindar och utan en tydlig arrangör som bär kostnaden när något går fel.

Segern mot Ecuador var en idrottslig milstolpe, men efterspelet visar också hur snabbt ett firande blir ett prov på krisledning. Offentliga myndigheter hamnar i ett spel där man ska väga en tillåtande gatukultur – människor förväntar sig att kunna samlas vid ängeln – mot behovet av begränsningar som är impopulära ända tills den stund de saknas. Utredningen lär fokusera på de närmaste orsakerna, men den underliggande frågan är enklare: hur många människor en stad i praktiken bjuder in till en och samma plats utan prissättning, utan kapacitetsgränser och utan en ansvarig värd.

När ambulanserna försökte nå fram till drabbade nära monumentet hade firandet redan lyckats på sina egna villkor: folkmassan var där.