Drönare flyger upprepade gånger över brittiska och europeiska kärnanläggningar

Brittiska och europeiska kärntekniska anläggningar har under en längre tid utsatts för upprepade överflygningar med drönare. En genomgång från Internationella institutet för strategiska studier räknar 144 incidenter i mer än ett dussin länder och hävdar att vissa uppdrag kan ha fått stöd från ryskkopplade fartyg ur den så kallade skuggflottan utanför kusten.

Enligt The Guardian omfattar institutets analys en 18-månadersperiod som börjar i slutet av 2024. Drönare ska ha synts över kärnkraftsrelaterade anläggningar i Storbritannien, Frankrike, Belgien och Nederländerna, men också över flygbaser och flygplatser. Rapportens huvudpoäng är inte att drönarna varit tekniskt avancerade, utan att de gång på gång kunnat operera utan att stoppas. Västerländska myndigheter beskrivs som ”oförberedda och förvirrade”, och vare sig Nato eller nationella försvarsmakter ska i de granskade fallen ha fångat in eller skjutit ned farkosterna. I Storbritannien kopplar institutet ovanliga lågt flygande drönare i slutet av november 2024 till aktivitet över bland annat flygbaserna Lakenheath och Fairford, båda kopplade till USA:s flygvapen i England. The Guardian noterar att Lakenheath utsattes månaderna innan amerikanska kärnvapen installerades där i juli 2025.

Mönstret är viktigt eftersom det hamnar i gränslandet mellan polis och försvar, där ansvaret lätt glider mellan stolarna och kostnaderna blir svåra att lägga på någon. Små drönare som flyger lågt över hemlandsterritorium kan först avfärdas som ordningsproblem, tills de plötsligt befinner sig över en anläggning som per definition är ett strategiskt mål. Då återstår ofta bara störåtgärder som i sig kan skapa risker. The Guardian uppger att en polishelikopter vid ett tillfälle försökte följa drönare som flög in i Storbritannien men avbröt av säkerhetsskäl, och att en motdrönarlaser diskuterades men aldrig sattes in. När svaret är oklart blir intrången ett billigt sätt att kartlägga rutiner, pröva upptäcktsgränser och tvinga försvarare att avslöja vad de kan och inte kan göra.

Rapporten försöker också knyta händelser i luftrummet till sjöbaserad logistik. The Guardian återger institutets resonemang om att drönare kan ha styrts från fartyg i Nordsjön och att fartyg som ”seglar mörkt” – med avslagna sändare – kan ha fungerat som startplattformar, medan andra fartyg kan ha använts för att ta emot drönare eller förstärka signaler. I Frankrike upptäcktes fem drönare över kärnubåtsbasen Île Longue i Bretagne i december 2025, och rapporten noterar att ryskkopplade skuggflottefartyg låg utanför kusten vid tidpunkten. Liknande intrång i november och december 2025 beskrivs över flygbaser i Belgien och Nederländerna som förvarar amerikanska kärnvapen avsedda att avfyras från flygplan, återigen samtidigt som ryskkopplade fartyg fanns i internationellt vatten.

Europeiska regeringar har enligt rapporten varit ovilliga att offentligt anklaga Ryssland. Försiktigheten minskar risken för upptrappade rubriker, men lämnar ett praktiskt problem olöst: om det är politiskt dyrt att peka ut en ansvarig och incidenterna hanteras som fristående avvikelser, får den billigaste aktören sätta takten. Institutets slutsats, som The Guardian sammanfattar den, är att de allierades försvar byggts för konventionella hot och haft svårt att hantera lågkostnadsdrönare som flyger lågt – system som kan ersättas snabbare än byråkratier kan enas om regler för när och hur man får ingripa.

Genomgången räknar 144 incidenter, och The Guardian skriver att regeringar som institutet kontaktat välkomnade att resultaten publicerades. Enligt rapportens bild fortsatte drönarna att komma ändå.