11-årig pojke i Kanada dör av rabies efter fladdermus i ansiktet

En 11-årig kanadensisk pojke har avlidit i rabies efter att ha vaknat med en fladdermus i ansiktet under ett besök i familjens stuga i norra Ontario, rapporterar The Guardian. Händelsen inträffade 2024, men först nu har fallet redovisats mer utförligt, bland annat familjens beslut att inte söka vård eftersom man inte såg några bettmärken. Nitton dagar senare fick pojken symtom, sjukdomen förvärrades snabbt och provsvar bekräftade rabies.

Fallet visar hur rabiesförebyggande arbete i praktiken ofta hänger mindre på sjukhusens resurser och mer på tidiga, odramatiska beslut. Enligt The Guardian slog pojken bort fladdermusen och pappan fångade den i en gryta och släppte ut den, vilket innebar att det inte fanns något djur kvar att testa. Föräldrarna såg varken rivmärken eller bett och lade inte märke till något avvikande beteende hos fladdermusen. Men smittskyddsråd behandlar just fladdermuskontakt annorlunda, eftersom bett och rivsår kan vara mycket små och lätta att missa. Rabiesvirus kan dessutom ta sig in om saliv kommer i kontakt med ögon, näsa eller mun.

Rabies är så sällsynt i Kanada att det lätt blir en abstraktion. The Guardian anger 28 dokumenterade fall hos människor sedan 1924, och att det senaste bekräftade fallet i Ontario före detta var 1967. Just därför är systemet uppbyggt kring behandling efter misstänkt smitta, en serie åtgärder som enligt The Guardian är ”nästan alltid effektiv” om den ges snabbt efter exponering. Tidningen hänvisar till en vetenskaplig artikel som beskriver framgången i tiotals miljoner fall, en påminnelse om att sjukdomen är möjlig att förebygga ända fram till den punkt då den inte längre är det.

När symtomen väl uppträder krymper handlingsutrymmet snabbt. The Guardian rapporterar att pojken först fick diagnosen herpesorsakad inflammation i mun och tandkött och skickades hem, och att en läkare därefter kontaktade lokala smittskyddsmyndigheter för att fråga om rabiesläkemedel. Nästa morgon låg han på intensivvårdsavdelning, där vårdpersonalen starkt misstänkte rabies; en magnetkameraundersökning visade förändringar i hjärnstammen och tester bekräftade viruset. Teamet övervägde att ge rabiesantikroppar direkt i hjärnan, men familjen och läkarna avstod på grund av ingreppets invasiva karaktär och avsaknaden av etablerad effekt.

Myndigheter varnar ofta för de mer välkända smittbärarna – skunkar, tvättbjörnar och rävar – men The Guardian framhåller att fladdermöss är den främsta reservoaren i Nordamerika. Smittade fladdermöss kan uppvisa avvikande beteende, men normalt beteende utesluter inte infektion. Därmed vilar förebyggandet på en enkel regel som är lätt att missa i stunden: har en fladdermus varit i rummet ska det behandlas som en exponering.

Pojkens far släppte ut fladdermusen. Det fanns inget kvar att testa.