Zanele Mji: Främlingsfientliga protester ersätter staten i Sydafrika

Sydafrikanska soldater sattes den 30 juni in utanför plundrade, utlandsägda butiker i KwaDabeka nära Durban, efter veckor av invandringsfientliga protester som mynnade ut i en självutnämnd ”nedstängning”, skriver Zanele Mji i en kolumn i The Guardian. De medborgargrupper som organiserade marscherna krävde att afrikanska utlänningar skulle visa identitetshandlingar, uppmanade icke-medborgare att stänga sina verksamheter och manade papperslösa att lämna landet. Enligt artikeln dödades minst fyra personer i upptakten till den angivna tidsfristen.

Mji beskriver ett mönster som känns igen från tidigare vågor av främlingsfientligt våld i Sydafrika, bland annat 2008, 2015 och 2019: ekonomisk stagnation, hög arbetslöshet och sjunkande tillit till statliga institutioner skapar en efterfrågan på enkla förklaringar, medan kostnaden för att omsätta dem i handling vältras över på dem som har minst skydd. I kolumnens framställning skyller demonstranter ”porösa gränser” för brottslighet, arbetslöshet och överbelastade välfärdstjänster som sjukvård och skola, trots att officiell statistik ”upprepade gånger har motbevisat” kopplingen. I det glappet växer ett slags gatans verkställighet fram: i stället för att invänta gränsmyndigheter genomför marschdeltagare egna dokumentkontroller i kåkstäder och stadskärnor.

De omedelbara följderna syns, enligt Mji, mer i försörjningskedjor och vardagslogistik än i slagord. Tiotusentals migranter – däribland människor från Zimbabwe och Malawi – uppges ha drivits på flykt till provisoriska läger i väntan på återresa. Småbutiker blir brännpunkten eftersom de är tydliga måltavlor: de är lokala, kontantbaserade och verkar i områden där statens närvaro är sporadisk tills våldet tvingar fram den. Soldater utanför nedstängda butiksrader framstår som en sen insats, som kommer först efter att hot och plundring redan har ritat om kartan över vem som kan bedriva handel utan att riskera livet.

Kolumnen placerar också händelsen i en bredare återkopplingsslinga som drivs av felaktiga och vilseledande uppgifter på nätet. President Cyril Ramaphosa, noterar Mji, varnade tidigare i juni för att regeringen skulle agera mot krafter som utnyttjar invandringsfrågan för ”politiska, personliga eller kriminella syften”, och uppmanade sydafrikaner att inte låta sig vilseledas av kampanjer i sociala medier som sprider ”felaktiga uppgifter, falska nyheter och lögner” om utländska medborgare. Artikeln drar en parallell till invandringsfientligt våld i Belfast månaden innan, där vilseledande uppgifter och våldsamma bilder bidrog till flera nätter av oro, med bland annat brinnande bilar och invandrarfamiljer som drevs bort.

Mjis poäng handlar mindre om att främlingsfientlighet skulle vara något nytt, och mer om hur snabbt den kan bli en ersättning för fungerande styre. När gränser beskrivs som okontrollerade och samhällstjänster som på väg att kollapsa förskjuts efterfrågan från politik till bestraffning – och verkställigheten hamnar hos den som är beredd att dyka upp på gatan.

Den 30 juni, datumet som demonstranterna satte som tidsfrist för att andra skulle lämna, stod soldater alltså utanför plundrade butiker i KwaDabeka.