Jonathan Freedland: USA:s 250-årsjubileum blottar ett splittrat land och en ansatt författning

USA firar 250 år sedan självständighetsförklaringen, men Jonathan Freedland beskriver i en opinionsartikel i Guardian ett land som både är djupt splittrat och där författningen är under press. Donald Trumps återkomst till Vita huset, menar han, har gjort gamla amerikanska motsägelser till konkret politik här och nu. Freedland sätter jubelåret i kontrast till en statsgrundning som talade om jämlikhet men uteslöt kvinnor och samexisterade med slaveriet, och han återknyter till Benjamin Franklins berömda varning: en republik varar bara ”om ni kan behålla den”.

Kärnan i Freedlands resonemang är ett återkommande amerikanskt mönster: institutioner som byggdes för att begränsa makt tenderar att utvidga den när rädsla, krig eller partipolitisk undantagsstämning tar över. Han påminner om att Abraham Lincoln införde krigstillstånd och satte rätten att få ett frihetsberövande prövat ur spel under inbördeskriget, och att Franklin D. Roosevelt anklagades för att skapa ett ”kejsarpresidentskap”. Nyheten är, enligt Freedland, inte att systemet spänns till bristningsgränsen, utan att själva påfrestningen nu hamnat i centrum för den nationella självbilden. Han beskriver en regering som inte bara utnyttjar dagens presidentskaps verktyg utan vill omdefiniera vad landet är till för, och han ställer en äldre självbild – där tillhörighet bygger på en trosbekännelse till vissa principer – mot en mer etnisk föreställning om vilka som räknas.

Sett från Europa faller argumentet annorlunda. Amerikansk makt upplevs här mindre som ett inspirerande seminarium i medborgaranda och mer som hårda villkor: sanktionssystem, säkerhetsgarantier med motkrav och en ständig förmåga att göra inrikespolitiska kast i Washington till chocker utåt. Freedland skriver att Trump har arbetat för att montera ned den internationella ordning som växte fram efter 1945 och att han har startat ett krig som stärkt Iran och försvagat USA. För allierade blir den praktiska frågan då inte om Washingtons ideal fortfarande går att citera i högtidstal, utan om den amerikanska staten längre förmår bära och beräkna kostnaderna för sina egna beslut – eller om kostnaderna regelmässigt vältras över på andra.

Freedland pekar också på hur pengar och ämbete flyter samman på ett sätt som får författningens skyddsräcken att framstå som formaliteter. Han hänvisar till uppgifter om att Trump personligen tjänade 2,2 miljarder dollar under sitt första år tillbaka i ämbetet; om siffran stämmer börjar presidentskapet likna en intäktskälla lika mycket som ett offentligt förtroendeuppdrag. Undertexten är att USA:s inre kontrollmekanismer bara är så starka som de människor som faktiskt är beredda att upprätthålla dem – och att det blir svårare när politiken förvandlas till en strid om vilka som över huvud taget ska räknas som ”folket”.

USA har överlevt inbördeskrig, rassegregering och McCarthy-eran, skriver Freedland, och landet är fortfarande militärt och ekonomiskt mycket starkt. Det har nu gått 250 år sedan 13 kolonier förklarade sig självständiga från Storbritannien. Jubileet infaller med författningen formellt intakt, men med frågan om vem makten är till för fortsatt öppet omförhandlad inför öppen ridå.