Arwa Mahdawi: Republikansk kongressman tar månader av betald ledighet trots nej för andra

Tom Kean Jr, republikansk ledamot av USA:s kongress, försvann ur offentligheten i nästan fyra månader – men fortsatte ändå att få full lön och förmåner. Samtidigt har han tidigare motsatt sig regler som skulle ge vanliga arbetstagare betald ledighet vid sjukdom och familjeskäl. Arwa Mahdawi använder i en text i The Guardian episoden för att belysa hålen i USA:s ordning för ledighet och trygghet, och den märkliga skillnaden mellan hur systemet behandlar makthavare och hur det behandlar dem de stiftar lagar för.

Enligt The Guardian missade Kean över 100 omröstningar under sin frånvaro. Hans kontor gav först i slutet av april en kort kommentar om en ”personlig hälsosak”. I maj sade hans far, Tom Kean Sr, till CNN att sjukdomen var tillfällig och att sonen snart skulle återvända. Den här veckan dök Kean upp igen och berättade att han fått slutenvård för depression. Han sade att han hållit tyst eftersom han ”av naturen är en privat person”.

Det omedelbara politiska faktumet är enkelt: kongressen har ingen nationell ordning för betald ledighet att rösta om för sina egna ledamöter, men den har i praktiken ett upplägg som gör att en folkvald kan vara borta länge medan lönen fortsätter. Väljarna lämnas samtidigt med ett mer handfast problem, som Alexandria Ocasio-Cortez pekat på: representation handlar om mer än att trycka på en knapp i en omröstning. Medborgare får ofta reda på långa frånvaroperioder först när journalister ställer frågor och familjemedlemmar ger lägesrapporter.

Mahdawi vidgar perspektivet till den arbetsmarknad Kean är med och lagstiftar för. USA är fortfarande det enda landet i OECD utan en nationell ordning för betald ledighet. Tillgången avgörs i stället av arbetsgivarens välvilja eller program på delstatsnivå. Ett faktablad från USA:s arbetsmarknadsdepartement från 2024, som The Guardian hänvisar till, uppger att 95 procent av de lägst avlönade saknar tillgång till betald familjeledighet och att 90 procent saknar tillgång till korttidsersättning vid sjukdom eller arbetsoförmåga. Det är just de grupper som har minst marginaler att hantera en plötslig hälsokris utan att hyran blir obetald. När politiker beskriver betald ledighet som en ”orimlig börda” för företagen beskriver de ofta i praktiken en kostnad som i stället vältras över på familjer, arbetskamrater, välgörenhet och akutmottagningar.

Kontrasten blir tydligare av Keans röstningshistorik i New Jersey. The Guardian skriver att han röstade mot delstatens lag om intjänade sjukdagar, som kräver fem betalda sjukdagar per år, och mot utvidgningar av betald familjeledighet 2008 och 2018. Han röstade också mot New Jerseys lag mot oförutsedda sjukvårdsräkningar. I Washington stödde han Donald Trumps ”stora, vackra” lagpaket, som enligt The Guardian skär ned på Medicaid och Medicare och därmed gör livet svårare för personer med funktionsnedsättningar. I praktiken blir det så att de som är mest utsatta för sjukdom och inkomstbortfall också är de vars skyddsnät oftast behandlas som förhandlingsbara.

Mahdawi placerar Kean i en rad av andra republikanska skandaler – avgångar och avslöjanden som inte hindrat partiet från att fortsätta kampanja som förvaltare av ”personligt ansvar”. Mönstret hon tecknar handlar mindre om enskild hyckleri än om vem som får en tyst och värdig reträtt när livet rasar, och vem som får höra att det bara är att lösa det.

Keans kontor nöjde sig med en vag mening i slutet av april, och hans valkrets fick i nästan fyra månader ingen offentlig redogörelse. Hans löneutbetalningar uteblev inte en enda gång.