Serbien kräver erkännande för stöd till Ukraina

Serbiens tidigare premiärminister Ana Brnabić använde en konferens i Bryssel om landets förberedelser inför världsutställningen EXPO 2027 för att försöka skaka av sig en etikett som återkommer i varje Ukrainadebatt: ”Serber är inte små ryssar”, sade hon till Euronews. Hon pekade på att Serbien sedan Rysslands invasion i februari 2022 ska ha gett Ukraina mer än 60 miljoner euro i stöd, i form av finansiell och humanitär hjälp – inte vapen.

Enligt Euronews uppgav Brnabić att Serbien skickat elektrisk utrustning, generatorer och reservdelar under Ukrainas vinterbrist, inklusive sådant som tagits ur Serbiens egna lager när det inte gått att köpa på marknaden. Hon beskrev regelbunden kontakt mellan president Aleksandar Vučić och Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj, och sade att hon själv också håller kontakt med Ruslan Stefanchuk, talman i Ukrainas parlament. Budskapet riktar sig mindre till Kiev än till europeiska huvudstäder som behandlar Serbien som Moskvas utpost på Balkan: Belgrad vill få erkännande för de delar av politiken som ligger i linje med Europeiska unionen, utan att betala det inrikespolitiska priset för ett definitivt brott med Ryssland.

Den balansakten är inte gratis. Brnabić noterade att Ryssland kritiserat Serbien för att i Förenta nationerna ha röstat för att fördöma rysk aggression och för att ha gett stöd till Ukraina. Det är en påminnelse om att även begränsad anpassning får följder när en större makt förväntar sig lojalitet. Samtidigt klagade hon över vad hon kallade dubbla måttstockar i Serbiens anslutningsprocess till Europeiska unionen, och hänvisade till valreformer som rekommenderats av Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter. Serbien, sade hon, har varit tekniskt redo sedan 2021 att öppna ett nytt förhandlingskluster, men har fått beskedet att alla rekommendationer först måste genomföras.

Ordningen spelar roll eftersom den gör medlemskap mindre till ett geopolitiskt vägval och mer till ett efterlevnadsprojekt med flyttbara grindar. Serbien förväntas visa upp institutionella reformer på hemmaplan samtidigt som landet försöker bevara handel, energiband och politiskt manöverutrymme utåt. Själva Brysseleventet underströk relationens byteskaraktär: EXPO 2027 säljs in som ett skyltfönster, med 140 länder redan anmälda, medan anslutningsförhandlingarna står stilla på villkor som kan byggas på snabbare än de kan uppfyllas.

Brnabićs resonemang landar i ett enkelt prov hon föreslog: fråga Ukraina hur man ser på Serbiens agerande. Hennes bevisning var att Belgrad kan föra över pengar och generatorer till Kiev och samtidigt tvingas förklara sig både för Moskva och Bryssel.

Serbien säger sig ha varit redo att öppna nästa förhandlingskluster med Europeiska unionen sedan 2021. År 2026 står landets tidigare premiärminister fortfarande i Bryssel och försöker övertyga européer om att Serbiens politik bör bedömas efter vad landet faktiskt skickar – inte efter vad man på förhand antar att det är.