Bysantinsk bosättning upptäcks i Egyptens västra öken
Planerad småstad i Dakhlaoasen med basilika vakttorn och skrivskärvor som avslöjar handel och tvister, staten säljer vardagsliv som turistprodukt och får fler fynd att bevaka och förvalta
Bilder
The city in the Dakhla oasis of what is now Egypt’s New Valley governate shows life when the country was part of the Byzantine empire. Photograph: Ministry of Tourism and Antiquities
theguardian.com
Doorways through the archaeological site in Dakhla. Photograph: Ministry of Tourism and Antiquities
theguardian.com
Archaeologists also uncovered bread ovens, kitchens, stone grinding tools and bronze coins. Photograph: Ministry of Tourism and Antiquities
theguardian.com
The seven surface limestone-built tombs discovered in the Marina el-Alamein site west of Alexandria. Photograph: Ministery of Tourism and Antiquities/AP
theguardian.com
Egypt Unearths Lost City Hidden for 1,600 Years
thedailybeast.com
Arkeologer har upptäckt en bosättning från bysantinsk tid i Egyptens västra öken. Utgrävda bostadskvarter dateras till 300-talet, och en kyrka i basilikaform ligger högt och ser ut över platsens huvudgator. Enligt The Guardian omfattar fynden i Dakhlaoasen bostadshus, vakttorn, ugnar och kök, liksom mynt, krukskärvor och verktyg. Egyptens turist- och antikvitetsministerium framställde upptäckten som en inblick i vardagsliv och ekonomisk verksamhet under senantiken.
Den plan som myndigheterna beskriver liknar mer en liten, planerad stad än en avlägsen utpost: nord–sydliga huvudgator som korsas av öst–västliga tvärgator, öppna torg och en befäst anläggning med tjocka försvarsmurar. Särskilt talande är fynd av ostraka – skärvor av keramik som användes som skrivunderlag – eftersom de dokumenterar transaktioner och korrespondens. Det gör att ruinerna inte bara blir murar, utan ett spårbart ekonomiskt liv med namngivna varor, förpliktelser och tvister. Mynt med kejsarporträtt och kristna symboler placerar bosättningen i ett kejserligt penningsystem och i en religiös ordning som spreds lika mycket genom förvaltning som genom predikan.
Samma nyhetsomgång innehöll också en annan utgrävning vid Marina el-Alamein nära Alexandria, där arkeologer rapporterade fler gravar och gravgåvor, bland annat keramik och en sarkofag av granit. Tillsammans visar de två platserna hur Egyptens antikvitetsarbete allt oftare paketeras: ett och samma pressmeddelande kan erbjuda både en berättelse om stadsliv i öknen och en om förseglade gravar vid Medelhavskusten. Den paketeringen är knappast slumpmässig. Turismen är en viktig inkomstkälla för Egypten, och uppmärksammade fynd ger en sällsynt produkt som inte kräver nya fabriker, bara säkerhet, utgrävningsanslag och ett tillståndssystem som fungerar.
Det finns också en tystare institutionell logik. Utgrävningar skapar tillgångar som måste bevakas, katalogiseras och så småningom visas upp – uppgifter som tenderar att vidga statens roll även när det uttalade målet är intäkter. En välbevarad bosättning med inskrifter och mynt inbjuder till fler säsonger av arbete, mer magasinering och fler beslut om vad som ska lämnas på plats och vad som ska flyttas. Ministeriets egen beskrivning av Dakhla-fyndet – vardagsliv, stadsutveckling, ekonomiska aktiviteter – signalerar att berättelsen som säljs inte bara handlar om skatter, utan om styre: vilka som bodde där, hur rummet ordnades och hur man betalade.
I Dakhla står basilikan fortfarande som ett ankare i rutnätet av huvudgator, medan ostrakan och myntfynden bidrar med den pappersgång och de småpengar som en gång fick den lilla staden att fungera.